Road rash (varning för nakenhet och starka bilder)

Inte riktigt sant i rubriken. Elljusspår-rash snarare. Men det ser ut, och känns ungefär likadant. Kan jag tänka mig. Har ju sett en del på Tour de France de senaste veckorna och nu, inlindad i diverse avancerade bandage (efter tips här och en flickvän i sjukvårdsbranchen), känner jag mig lite delaktig i Cadel Evans och de andra vurpade cyklisternas smärtor. Lite.



Var alltså ute och sprang långpass ikväll, började att springa ner längs Mölndalsvägen och så upp mot Pixbo och till Herkulesgården där jag gav mig ut på 6,7 km-slingan. Allt flöt på bra och efter ett tag kom jag kom in på löpbanan som var på Herkules Stordåd 2008. Det är en ganska brant backe där som man sprang två gånger då, även om jag snarare kröp uppför den gången, och sen går det lite utför ner mot Rådasjön. Jag kom i relativt fin fart ner för backen mot en korsning, funderade på om jag skulle springa höger, mot Mölnlycke, eller vänster, mot Gunnebo. Hann bestämma mig för vänster och ta två-tre steg innan en kombination av lite stumma ben, dålig teknik och dålig koncentration fick mig att drämma foten rätt i en rot. Jag stapplade några steg, insåg att det här kommer jag inte reda ut och stöp följaktligen rätt ner i backen, kanade ur spåret och blev liggande i gräset. Höften tog den mesta smällen och de första sekunderna när jag låg där och kved så trodde jag definitivt att det var färdigsprunget och började fundera på hur jag skulle ta mig hem egentligen. Efter ett tag så kunde jag komma upp på fötterna och göra en mer sansad skadebedömning. Som tur var klarade jag mig med skrubbsår och blåmärken på höften och större delen av höger sida täckt av grus och småsten. Som tur var hade jag ju vatten med mig så jag spolade av såret med lite av det och sköljde armarna i Rådasjön. Sedan var det bara att ta några djupa andetag och fortsätta. Det kändes trots allt helt ok under resten av passet men jag kortade av det lite och kom hem efter 22,2 km, två timmar och sex minuter.

Jag glömde en orsak till vurpan. Skorna. Jag hade precis samma skor när jag sprang omkull i höstas och vrickade till foten, då visserligen på grund av att jag sprang på en lerig golfbana, men ändå. Jag gillar skorna, ett par New Balance 904, men de är inte speciellt lämpade för annat än asfaltslöpning, bland annat eftersom de har noll och ingen mönstring. Dags att välja ett par skor med mer förlåtande inställning om det kan bli aktuellt med oplanerade exkursioner ut i mer utmanande terräng!