måndag 10 oktober 2011

Satte in en attack med en kilometer kvar, knäckte konkurrenterna

Vi har bokat en resa till Gran Canaria i november. Det blir inte helt dumt att komma iväg lite och naturligtvis planerar jag att smita iväg och cykla lite i bergen medan vi är där. Jag har knappt suttit på cykeln efter Kalmar så jag kände idag att jag kanske måste grunda formen lite för att inte bli alldeles knäckt där nere. Jag har skaffat en dvd ("...") från Tacx som har filmat olika berömda klättringar och så får man sitta där och glo på vägen som rullar fram på TV:n och försöka låtsas som att man befinner sig i Pyrenéerna en vacker sommardag. Inte framför en fläkt i sovrummet. Medan man cyklar så kommer det upp siffror på skärmen som anger lutning och vilket motstånd man ska ställa trainern på. Det var väl ungefär så spännande som det låter det. För att få lite spänning försökte jag låtsas att jag höll på att jaga ikapp en lång utbrytning. Det tog ungefär 45 minuter. Jag attackerade direkt och vann solo.

När jag var liten så hade jag en egen tennisturnering i mormor och morfars hall. Där var ryssen som alltid skulle slå svåra konstslag, en hårtslående britt, amerikanen som alltid gick på nät och fransmannen som aldrig gick på nät, oavsett vad. Jag bollade mot en vägg och växlade spelare mellan slagen. Många turneringar utkämpades och bokfördes med resultat i game, set och match. Ryssen förlorade för det mesta men en enda gång fick han allt på plats och gick och skrällvann. Jag förstår än idag inte hur det kunde ske.

25 år senare sitter jag och låtsastävlar igen.

3 kommentarer:

  1. Åh, skönt sportminne! När jag låtsastävlade var det alltid i skidskytte, hasandes fram på stubbåkern med Emil-byssen över axeln. 1,2 cm snö hemma i östra Småland.

    /Nina

    SvaraRadera
  2. När du säger det så minns jag hur jag spurtade fram över gräsmattan hemma och låtsades att jag var Maurizio De Zolt.

    SvaraRadera
  3. Maurilio kanske det var.

    SvaraRadera