Paus

Passar på att göra annat än att träna. Gå långa promenader i skogen med hunden till exempel och upptäcka nya höjder och nya utsikter. Det här är en av dem.

Ett pers är ett pers är en pärs...

...som sagt. Och jag firade med en bärs (Yeti Imperial Stout) efter bio (The Red Shoes) men det är en annan historia.

Göteborg halvmarathon var det som gällde igår, för andra gången. När jag sprang för två år sedan så var målet under 1:50 men jag kroknade på slutet och gick i mål på 1:54:17 vilket ändå var första gången under 1:55 för mig. Igår hoppades jag på en tid ner mot 1:35.

Jag har varit lite snuvig i veckan men som tur var så kändes det ok på lördag morgon. Däremot kände jag mig seg och inte speciellt motiverad att tävla. Men de känslorna försvann som tur var och jag begav mig mot Slottskogsvallen för att efteranmäla mig. Det var i alla fall planen. Det skulle dock visa sig att det lilla ärendet "hitta en bankomat och ta ut pengar" skulle visa sig sätta en hel del käppar i hjulet. För att göra en lång historia kort så kunde jag parkera bilen med knappt fem minuter till start istället för de fyrtio minuter jag hade räknat med. Typiskt.

Uppvärmning var således bara att glömma utan det var bara att kuta på. Det var fantastiskt väder och nästan vindstilla vilket var riktigt skönt. Det kan bli lite ruggigt annars när man kommer ut mot havet vid Hovås och får vinden rätt i näsan men inte nu alltså. Jag tyckte det kändes lätt och bra och höll ungefär planerat tempo på 4:30/km ut mot vändpunkten. Nu började det kännas lite tungt men jag hoppades att kunna kliva på bra efter vändpunkten och springa lite snabbare andra halvan så jag skulle kunna gå under 1:35. Det hände dock inte så väldigt mycket mer än att det blev jobbigare och jobbigare att hålla tempo. Jag räknade kilometer för kilometer och försökte bara hålla ihop det och fick några bra perioder då jag kände mig stark men de blev färre och färre. Det började komma några små men sega motlut som tog hårt på mig och jag insåg att jag inte skulle orka avsluta med några snabba kilometrar och inte heller fixa 1:35 utan landa ungefär på 1:37 vilket också kändes helt ok. Det var bara att bita ihop sista biten in och efter att ha slitit uppför det sista motlutet mot Slottskogsvallen kunde jag spurta en aning in mot mål med lite påhejningar från Pernilla som gav extra fart på slutet.

Tiden: 1:37:36 på egen klocka. Tyvärr ingen officiell tid eftersom jag blev sen till starten. Men under 1:40 för första gången och ett bra slut på säsongen. Nu sitter jag med stela vader och ser fram emot ett par veckors helvila.

Brittsommar

Kortbyxorna och t-shirten som trodde att de kunde ligga i lugn och ro i byrålådan och förbereda sig för nästa vår fick jobba lite övertid idag. Härligt!

Några korta intervaller för lite löpkänsla inför helgens halvmara stod på programmet. 10x200 på någonstans mellan 40-45 sekunder, dvs ungefär 3:30-fart blev det. Nu lär det dröja innan jag besöker en löparbana igen. Det är inget jag gråter över. Ser istället fram emot många timmar i den här Vinliden-aktiga skogen som jag hittade i veckan under en liten avstickare från Bohusleden. 15-20 minuter hemifrån:

Och så kanske någon stärkande paus vid Norra Långevattnet emellanåt?

Go back to the gym

Nu är det höst igen och det börjar kanske bli dags att använda gymkortet igen. Det var några månader sen sist. Eller ett halvår...

Jag har väldigt svårt för gym. Istället för natur och väder får man TV, dansremixer och förmånen att få vara den spinkige killen som lyfter tjejvikter bredvid grabbarna i Gymgrossisten-linnen. Men mest av allt är det tanken på gymmet som den naturliga platsen för träning som jag får lite allergi av.

Man kanske gillar att gå på gym. Det har jag inget emot. Men det finns mycket roligt utanför gymmets väggar också som kan vara värt att ge en chans innan man skaffar det där gymkortet och riskerar att bli en av dem som står och köar till ett löpband trots att solen skiner där ute.

Nu ska jag ju själv masa mig tillbaka in i gymmet för att försöka bli lite starkare till nästa säsong. Det finns gott om förbättringspotential kan man säga.

Göteborgsvarvet

Nu har jag gjort det igen och anmält mig till Göteborgsvarvet nästa år. Det finns ju rätt mycket argument mot- dyrt, trångt, mycket härj men samtidigt så kan det ju vara kul att få mäta sig med diverse kollegor och andra som brukar vara med. Sprang ifjol men tog det lugnt (1:49:36) eftersom jag inte ville köra för hårt när jag hade Stockholm Marathon strax efteråt så det kan vara dags att tvåla till det där resultatet med en kvart eller så och få ett bra svar på frågan "vad gör du på Varvet?".

Det som blev tungan på vågen för mig var att tävlingsledningen tagit sitt förnuft till fånga och ändrat sina seedningsregler, från 1:30 på halvmaran till betydligt mer generösa 1:45 så nu kan jag få starta i en vettig startgrupp utan att vara tvungen att springa det där tvärtrista "seedningsloppet" i Frihamnen i mars. Tack för det!

Laddar nu lite för Göteborg (halv)marathon nästa helg. Efter Tjörn Triathlon har jag vilat lite för mycket men har nu ett par ganska bra löparveckor i benen i alla fall med både mer kvalitet och mängd än jag har kört på hela året. Cykeln har fått stå och jag har inte ens tittat åt en pool men löpformen känns riktigt bra, har känt mig jättepigg på alla pass och återhämtat mig bra. Överraskande bra. Sprang sista långpasset i söndags, två mil på 1:40 utan att förta mig särskilt så formen borde vara god. Svårt att uppskatta min kapacitet men nog borde jag kunna ta mig neråt 1:35. Blir ett bra bokslut för säsongen och sen är det dags att ge sig på grundträningen för den där järnmannen...

Träningstips

Tanja Djelevic, personlig (kändis)tränare tipsar om upplägg för GöteborgsVarvet i tävlingens egen tidning:

"Hur skulle du hjälpa någon som är helt otränad och vill springa GöteborgsVarvet om, låt säga, tre månader?"

"Då skulle jag börja med fyra veckors koordination och flexibilitet, sedan tre veckors styrketräning och resten snabbhet och explosivitet."

Nu är jag inte någon personlig tränare och hälsocoach men vad är det för fel på att springa?

Tjockis

Under våren ställdes frågan "Har Armstrong käkat för mycket kakor i vinter?" på HappyMTB:s forum, med anledning av bilder typ ovanstående (som visserligen har några år på nacken men ändå). Någon annan som ser ut att ha käkat för mycket kakor är undertecknad (bild från Triathlon Västs bildgalleri):



Det är inte lätt att se slimmad ut med tempodräkt på cykeln men det är tur att man är i gott sällskap. Notera också att jag följer Armstrongs stilprotokoll med långa svarta strumpor. Armvärmare ut och in och upp och ner och halvt uppdragna har jag aldrig sett honom i däremot men något ska man väl vara först med... Vad vad det jag sa om triathleter och stilkänsla?

Tjörn Triathlon var det ja. Det får jag återkomma till.