söndag 18 juli 2010

Perspektiv

Det är lätt att känna sig klen. Man läser om andra som börjar springa och efter ett år gör under 40 på milen bara sådär och själv tycker man att man tränar och tränar och känner sig rätt bra men sen så blir det ändå 4:11 på maran och det är ju egentligen inget vidare när man är en (relativt) ung, frisk man med alla förutsättningar. Å andra sidan kan man fråga sig hur många som egentligen tar sig igenom ett marathon överhuvudtaget? Inte så många egentligen. Man kan också tänka sig tillbaka några år och hur snabbt (långsamt) man sprang då och hur jobbigt det ändå kändes. Med det perspektivet så känns det ändå som att man har blivit ganska hyfsad.

Så, mina tävlingsresultat. Tiderna som jag går tillbaka och tittar på varje gång jag känner mig klen och låter mig själv minnas hur trött jag var på upploppet av Tunnelloppet, hur jag stapplade fram uppför Sprängkullsgatan på mitt första Göteborgsvarv och hur jag knappt kunde stå på benen efter Midnattsloppet efter att ha sprungit på tider som idag är lugnt joggtempo för mig.

2006:
Tunnelloppet 17 juni 2006 6,7 km 37:35 (5:36 min/km)

2007:
Göteborgsvarvet 16 maj 2007 21,1 km 2:11:19 (6:12 min/km)

Midnattsloppet Stockholm 18 augusti 2007 55:30 (5:32 min/km)


2008:
Göteborg Crosscountry 12 april 2008 10km 51:56 (5:12 min/km)

Göteborgsvarvet 17 maj 2008 1:56:41 (5:33 min/km)

Victorialoppet 15 juli 2008 43:46 (4:52 min/km)

Midnattloppet Göteborg 23 augusti 2008 48:52 (4:53 min/km)

Göteborg halvmarathon 11 september 2008 1:54:17 (5,25 min/km)

2009:
Kungsbackaloppet 25 april 2009 1:42:24 (4:51 min/km)

Göteborgsvarvet 16 maj 2009 1:49:36 (5:12 min/km)

Stockholm Marathon 30 maj 2009 4:11:54 (5:58 min/km)

2010:
Onsala Runt 8 maj 2010 12 km 53:40 (4:27 min/km)

Eller varför inte minnas min första cykelrunda 2008 då jag hade ont både i rygg, knän och lår efter 45 minuter och en snittfart på 20,5 km/h. Det är tur att man blir bättre även om det känns som det går för långsamt ibland.

lördag 17 juli 2010

Road rash (varning för nakenhet och starka bilder)

Inte riktigt sant i rubriken. Elljusspår-rash snarare. Men det ser ut, och känns ungefär likadant. Kan jag tänka mig. Har ju sett en del på Tour de France de senaste veckorna och nu, inlindad i diverse avancerade bandage (efter tips här och en flickvän i sjukvårdsbranchen), känner jag mig lite delaktig i Cadel Evans och de andra vurpade cyklisternas smärtor. Lite.



Var alltså ute och sprang långpass ikväll, började att springa ner längs Mölndalsvägen och så upp mot Pixbo och till Herkulesgården där jag gav mig ut på 6,7 km-slingan. Allt flöt på bra och efter ett tag kom jag kom in på löpbanan som var på Herkules Stordåd 2008. Det är en ganska brant backe där som man sprang två gånger då, även om jag snarare kröp uppför den gången, och sen går det lite utför ner mot Rådasjön. Jag kom i relativt fin fart ner för backen mot en korsning, funderade på om jag skulle springa höger, mot Mölnlycke, eller vänster, mot Gunnebo. Hann bestämma mig för vänster och ta två-tre steg innan en kombination av lite stumma ben, dålig teknik och dålig koncentration fick mig att drämma foten rätt i en rot. Jag stapplade några steg, insåg att det här kommer jag inte reda ut och stöp följaktligen rätt ner i backen, kanade ur spåret och blev liggande i gräset. Höften tog den mesta smällen och de första sekunderna när jag låg där och kved så trodde jag definitivt att det var färdigsprunget och började fundera på hur jag skulle ta mig hem egentligen. Efter ett tag så kunde jag komma upp på fötterna och göra en mer sansad skadebedömning. Som tur var klarade jag mig med skrubbsår och blåmärken på höften och större delen av höger sida täckt av grus och småsten. Som tur var hade jag ju vatten med mig så jag spolade av såret med lite av det och sköljde armarna i Rådasjön. Sedan var det bara att ta några djupa andetag och fortsätta. Det kändes trots allt helt ok under resten av passet men jag kortade av det lite och kom hem efter 22,2 km, två timmar och sex minuter.

Jag glömde en orsak till vurpan. Skorna. Jag hade precis samma skor när jag sprang omkull i höstas och vrickade till foten, då visserligen på grund av att jag sprang på en lerig golfbana, men ändå. Jag gillar skorna, ett par New Balance 904, men de är inte speciellt lämpade för annat än asfaltslöpning, bland annat eftersom de har noll och ingen mönstring. Dags att välja ett par skor med mer förlåtande inställning om det kan bli aktuellt med oplanerade exkursioner ut i mer utmanande terräng!

måndag 12 juli 2010

Proffsliv...

...även känt som semester. I ärlighetens namn var det väl si och så med proffslivet för märkligt nog finns det tydligen annat man kan göra på semestern än att träna men 2000 minuter eller strax över 33 timmar har jag i alla fall lyckats få ihop och det är väl inte så illa. Har fått känna på hur det är att cykla där det inte finns några backar (Öland) och testat hur det är att springa långpass när det är 30 grader varmt mitt på dagen (visserligen är det bra för solbrännan men jag tror ändå att jag väljer andra tider och temperaturer i fortsättningen). Avslutade semestern nyss med en cykelrunda med Micke med ett dopp i havet som en väldigt uppfriskande paus. Dags att börja träna för Lidingöloppet kanske. Det vore väl kul?

Några platta bilder:



torsdag 17 juni 2010

Färja

Var ute och cyklade en sväng idag. Tänkte jobba på solbrännan men solen doldes alldeles för mycket av moln så det blev väl si och så med det. Annars en härlig runda tvärs över Hisingen, över Nordre Älv med Kornhallsfärjan och så upp en bit norr om Kungälv där jag vände och körde tillbaka längs Göta Älv. Kände mig otroligt stark fram tills jag vände då jag insåg att jag haft medvind hela biten och sen fick jag ligga och kämpa i motvinden hela vägen hem samtidigt som jag blev tröttare och tröttare. Men kanon att komma ut på en lite längre tur, har mest blivit 4-5 milsturer i år på cykeln och inte många långpass till fots heller. Ska fortsätta jobba på med det för det behövs verkligen. Bjuder på en bild med utsikt från färjan:

tisdag 15 juni 2010

Skor som knappt är skor

Någon på Funbeat la in en länk till den här bilden, tydligen en prototyp från skoföretaget Inov-8 som annars mest gör terrängskor:



Ser lagom läskigt ut tycker jag. Här en nästan identisk bild på mina något mindre läskiga Vibram Fivefingers:



Har använt dem flitigt till vardags sedan jag köpte dem men inte sprungit i dem förrän igår så jag tog en runda på 3,5 kilometer ungefär. Har varit lite rädd för träningsvärken i vaderna som jag fått när jag sprungit barfota innan men det var inte alls någon fara och kändes jättebra. Blir mer sådana rundor, framförallt på stigar och skogar där det känns som de verkligen kommer till sin rätt.

söndag 13 juni 2010

Mitt i Borås Triathlon

Som förra inlägget antydde så har jag alltså varit lite förkyld i veckan. Var därför ytterst tveksam på om jag skulle köra Mitt i Borås Triathlon som jag anmälde mig till ganska sent, men när jag kände mig pigg på fredagen så tyckte jag att det var lika bra att vara med, om inte annat som bra träning.

Lördagsmorgonens regnande och blåsande gjorde väl inte att det kändes mer lockande men till sist så lyckades jag packa ihop mig och köra till Borås. Kom dit och skrev in mig med andan i halsen, bytte om i bilen och sprang till starten. Framme 30 sekunder innan start. Inte optimalt kanske. Så rätt ner i iskalla Viskan nästan helt ouppvärmd. Många började bröstsimma framför mig och det var ganska stökigt i starten men jag hade inga jätteproblem med det, det var värre när jag spelade undervattensrugby förr i tiden. När jag väl hittade lite fritt vatten och började komma in i en rytm så slog jag plötsligt skallen in i någon typ av lampa eller prydnad som låg och flöt i vattnet. Missade visst att Viskan blev lite bredare just där... bara att snedda upp mot trapporna och ut på cykeln. Det var ganska seg motvind i vissa partier ut mot vändpunkten, sedan bättre på väg hem men det kändes ganska bra hela vägen. Tog det ganska lugnt men kändes ändå som jag kunde trycka på ganska bra. Hann inte fixa klockan innan så jag har ingen aning om hur fort det gick och blev väl omkörd av en del men det kan jag ta. Tog det lugnt in till växlingen och ut på löpbanan som hade några rätt jobbiga backar. Tyckte att jag sprang med andan i halsen hela tiden och kom aldrig riktigt in i ett riktigt flyt men höll i alla fall 4:30-tempo vilket väl får anses vara helt ok. Sista biten tog jag rygg på en kille i Triathlon Väst-tights och jag fick verkligen bita i för att hänga på. Ett par hundra meter före mål började jag tänka på hur jag skulle gratulera honom till att han var starkare än mig, men sen svängde vi 90 grader in mot de sista metrarna mot mål, jag såg min chans och tryckte på allt vad jag hade, han såg mig i ögonvrån men hann inte svara och jag segrade med någon centimeter. Lite fult men ändå! Vi pratade lite efteråt och möttes upp av några andra från klubben. Tydligen hade han (Calle) tappat sin nya Garmin i simningen, inte så kul. Tråkigt sätt att bli några tusenlappar fattigare.

Efter lite småprat så vandrade jag bort och plockade ihop mina grejer för att sedan gå in till Stadsparksbadet för dusch, bastu, bubbelpool och några längder i bassängen. Riktigt skönt att varva ner lite efteråt. Tiden blev 61 min 56 sek, fördelat på:
Sim 400m+växling: 7:03
Cykel 18km: 35:31
Växling+Löpning 4,2 km: 19:22

Absolut nöjd med det men det finns mer att hämta!

Här ett par bilder hämtade från http://picasaweb.google.se/saik.blogg, tagna av Lars Alenius. Sprang så snabbt att jag blev suddig tydligen.




Och här video där man kan se mig komma ner i startfållan vid 0:50 ungefär, precis när startvisslan går.

Morgonjogg i London

Här utsikt i Hyde Park:




Här med någon i vägen för den fina utsikten:



Mycket härligt. Nu blev det bara en runda men i alla fall. Sedan så blev jag knäckt och förkyld när vi kom hem så det blev två rätt usla veckor rent träningsmässigt. Hoppas på bättring framöver.