Perspektiv

Det är lätt att känna sig klen. Man läser om andra som börjar springa och efter ett år gör under 40 på milen bara sådär och själv tycker man att man tränar och tränar och känner sig rätt bra men sen så blir det ändå 4:11 på maran och det är ju egentligen inget vidare när man är en (relativt) ung, frisk man med alla förutsättningar. Å andra sidan kan man fråga sig hur många som egentligen tar sig igenom ett marathon överhuvudtaget? Inte så många egentligen. Man kan också tänka sig tillbaka några år och hur snabbt (långsamt) man sprang då och hur jobbigt det ändå kändes. Med det perspektivet så känns det ändå som att man har blivit ganska hyfsad.

Så, mina tävlingsresultat. Tiderna som jag går tillbaka och tittar på varje gång jag känner mig klen och låter mig själv minnas hur trött jag var på upploppet av Tunnelloppet, hur jag stapplade fram uppför Sprängkullsgatan på mitt första Göteborgsvarv och hur jag knappt kunde stå på benen efter Midnattsloppet efter att ha sprungit på tider som idag är lugnt joggtempo för mig.

2006:
Tunnelloppet 17 juni 2006 6,7 km 37:35 (5:36 min/km)

2007:
Göteborgsvarvet 16 maj 2007 21,1 km 2:11:19 (6:12 min/km)

Midnattsloppet Stockholm 18 augusti 2007 55:30 (5:32 min/km)


2008:
Göteborg Crosscountry 12 april 2008 10km 51:56 (5:12 min/km)

Göteborgsvarvet 17 maj 2008 1:56:41 (5:33 min/km)

Victorialoppet 15 juli 2008 43:46 (4:52 min/km)

Midnattloppet Göteborg 23 augusti 2008 48:52 (4:53 min/km)

Göteborg halvmarathon 11 september 2008 1:54:17 (5,25 min/km)

2009:
Kungsbackaloppet 25 april 2009 1:42:24 (4:51 min/km)

Göteborgsvarvet 16 maj 2009 1:49:36 (5:12 min/km)

Stockholm Marathon 30 maj 2009 4:11:54 (5:58 min/km)

2010:
Onsala Runt 8 maj 2010 12 km 53:40 (4:27 min/km)

Eller varför inte minnas min första cykelrunda 2008 då jag hade ont både i rygg, knän och lår efter 45 minuter och en snittfart på 20,5 km/h. Det är tur att man blir bättre även om det känns som det går för långsamt ibland.