Straight outta Borås

Här sitter jag på jobbets lokaler i Borås och pustar ut efter dagens 5 km på Kretsloppet. Pust.

Först det roliga: jag kom delad fyra. Så högt har jag aldrig placerat mig i någon tävling någonsin om man bortser från nutidsorienteringen (frågesport, alltså) på högstadiet. Att vara i täten var jäkligt skoj. En tredjeplats var inom räckhåll (skiljde ungefär 20 sekunder) men jag orkade inte ta ikapp det.

Det var naturligtvis så att de vassa kanonerna var anmälda på 10 km och större delen av startfältet var barn och ungdomar men det är lika kul att komma fyra ändå...

Det var en rejäl rusning från start och jag tog det relativt lugnt och räknade till att jag hade ungefär 10 stycken utspridda framför mig. Innan vi passerat en kilometer hade jag dock passerat alla utom de tre som sedan fanns före mig under resten av loppet. Jag sprang lite i ingemansland och hade lite för långt fram men ingen som närmade sig bakom heller. Det blev naturligtvis tungt sista halvan som det blir. Tyvärr lite för tungt. Sprang förbi 4 km-skylten. En halv kilometer senare sprang jag förbi milloppets 10km-skylt och anade att banan skulle vara lite lång. Sen kom det en skylt med "spurtsträcka 200 m" och jag drog på slutspurten. Runt hörnet och genom en portal och gick i mål... trodde jag. "Fortsätt spring" ropade publiken så det var bara att bita ihop och snart kom den riktiga skylten med 200 m kvar och jag samlade ihop mig för en stark avslutning. Hörde att publiken började heja lite extra och såg en vilt spurtande ungdom i ögonvrån, spände vaderna och svarade på spurten och vi kämpade stenhårt in på mållinjen och hade till slut samma tid i mål. Nu står jag som femma i resultatlistan men det tror jag inte på förrän jag har sett målfotot... Vi räknar väl inte tusendelar i den här sporten?

Sen är jag väl sådär nöjd med loppet annars. 20:51:7 är minst en minut sämre än jag hade hoppats på men som sagt så var väl loppet lite längre än 5 kilometer så det får ändå vara godkänt. Hade dock gärna sett ett jämnare lopp utan att tappa så mycket som jag gjorde på slutet men jag får skylla på att öppningen var alldeles för optimistisk. Valet att springa med mina ultratunna Adizero-flats var kanske inte heller så bra. Njag inte riktigt orkar hålla uppe steget så tror jag att jag förlorar på att inte ha lite mer dämpning som man får i lite mjukare skor. Men det är bara att jobba på. Bättre lycka nästa gång.

Kalmar Minitri

Minitri. Vilket namn. Låter som en barntävling. Men ok.

När Kalmar nu blir med Ironman så påverkar det också sprinten som numera är 1/10 Ironman (380 m simning, 18 km cykel, 4,2 km löpning) istället för den mer traditionella sprintdistansen (750m/20km/5km) som man kört innan. Sen ligger det en annan air runt hela arrangemanget i år. Ironmanflaggorna vajar i vinden, målgången är på stortroget med två maffiga läktare, expoområdet har svällt och det känns som att det är betydligt mer folk i omlopp i stan än det varit innan. Kul!

Hur gick tävlingen då, kan man undra. Det började med lite dramatik. Jag pumpade upp däcken, ställde cykeln ifrån mig och 30 sekunder senare hördes ett ljudligt pys. Punka. Jag brukar ju berömma mig om att sällan punktera så det är ju typiskt att det händer 45 minuter innan start. Min första tanke var att lämna in hela hjulet till verkstaden inne på området för att kunna värma upp och fixa i ordning mina grejer under tiden men det var fullt upp med växeljusteringar av diverse tempocyklar så jag fick göra det själv. Det löste sig men det blev stressigt att ta sig till simstarten och jag kände att det skulle bli för snävt med tid för att få på sig våtdräkten ordentligt så det fick bli simning utan. Simningen gick väl ok trots det. Det var lite svårnavigerat när man vände upp mot kvällsolen så jag försökte hålla mig nära de andra och hoppas att de simmade rätt. Gänget framför hade jag kunnat hänga på med våtdräkt men det var inte så mycket att göra åt. Kom upp som 22:a i klassen på 9:06 inklusive nästan fyrahundra meters löpning till växlingsområdet.

Ut på cykeln hände ingenting när jag skulle trampa iväg. "Lätt växel", var min första tanke. En blick neråt avslöjade att det inte var någon växel alls – kedjan hade hoppat. Hoppade av för att peta på den igen men märkte att hjulet också verkade ha fastnat på något sätt. Det blev lite pill innan jag fick hjulet rätt i ramen, kedjan rätt i bakväxeln och kunde lägga upp den på framklingan. Slarvigt att inte kolla det ordentligt när jag hade haft av hjulet och lagat punkan och jag svor lite över min egen klantighet. Medan jag stod och stressade med kedjan så passerade det ett helt gäng med folk och det kändes som jag gick ut på cyklingen sist. Gav mig fan på att börja jaga direkt och drog på. Började mycket riktigt också passera folk snart och körde också upp mig tre placeringar utöver de jag tappat i växlingen. Effektiv cykeltid blev 27:30 ungefär vilket hade motsvarat topp tio i klassen eller topp tjugo totalt vilket jag är väldigt nöjd med.

Efter urladdningen på cykeln så var det väl inte så mycket kvar att spela med på löpningen utan det var kämpigt mest hela tiden. Hade inte krafter att trycka på utan låg runt rätt beskedliga 4:30 min/km större delen av tiden. Dock så var det klart häftigt att springa in i stan med målgången på Stortorget inför två stora läktare fullpackade med publik som självklar höjdpunkt. Till slut blev det en 19:e plats av 32 startande i seniorklass och 60 totalt av dryga 500.

Nöjd med fysiken men mindre nöjd med logistiken. Det är lite prylar att hålla reda på med triathlon. Skärpning där.

Tävlat igen

Träningstävling i kväll med Triathlon Väst. Sprint på programmet idag, det vill säga 750 meter (eller något kortare) simning, 20 km cykel och 5 km löpning. Det var lite trevligare idag än senast i Helsingborg... Mycket folk och väldigt mycket hemmaplan för mig. Tog tio minuter att cykla upp till starten vid Delsjöns norra spets och jag cyklar och springer på de vägarna nästan hälften av mina träningspass.

Jag ska inte skriva en fullödig tävlingsrapport för det här men simningen gick bra, framförallt andra halvan när startstressen lagt sig och jag kom in i min rytm. 9 minuter vilket tyder på att sträckan var lite kort, gissningsvis 5-600 m. Cykeln var också helt ok även om jag gick lite stum i uppförsbackarna. Tog i det jag hade i alla fall. Ungefär 33 minuter. Första varvet fick jag hjärnsläpp vid vändpunkten (rondell) och tjuvade i rondellen istället för att köra runt. Insåg direkt att det nog var meningen att man skulle runda rondellen så på varv två så var jag hederlig nog att köra två varv i rondellen för att väga upp för mitt misstag. Känns sådär att fuska på en träningstävling... Löpningen var slutligen bra för mig idag, blev som vanligt frånsprungen av alla som faktiskt kan springa men det börjar jag vänja mig vid vid det här laget. 22 minuter är jag nöjd med på en ganska tuff men rolig bana. Idag gjorde jag hyfsat ordentliga växlingar också till skillnad från i Helsingborg. Hade satt nya gummiband på skorna vilket hjälpte en del men framförallt var det lite bättre fokus och koncentration som gjorde det mesta.

Roligt att komma ut och köra lite såhär en vardagskväll. Man får alltid ut lite mer när det är tävling. Det dyker väl upp lite bilder och riktiga resultat snart så då blir det säkert ett till inlägg.

Perspektiv

Det är lätt att känna sig klen. Man läser om andra som börjar springa och efter ett år gör under 40 på milen bara sådär och själv tycker man att man tränar och tränar och känner sig rätt bra men sen så blir det ändå 4:11 på maran och det är ju egentligen inget vidare när man är en (relativt) ung, frisk man med alla förutsättningar. Å andra sidan kan man fråga sig hur många som egentligen tar sig igenom ett marathon överhuvudtaget? Inte så många egentligen. Man kan också tänka sig tillbaka några år och hur snabbt (långsamt) man sprang då och hur jobbigt det ändå kändes. Med det perspektivet så känns det ändå som att man har blivit ganska hyfsad.

Så, mina tävlingsresultat. Tiderna som jag går tillbaka och tittar på varje gång jag känner mig klen och låter mig själv minnas hur trött jag var på upploppet av Tunnelloppet, hur jag stapplade fram uppför Sprängkullsgatan på mitt första Göteborgsvarv och hur jag knappt kunde stå på benen efter Midnattsloppet efter att ha sprungit på tider som idag är lugnt joggtempo för mig.

2006:
Tunnelloppet 17 juni 2006 6,7 km 37:35 (5:36 min/km)

2007:
Göteborgsvarvet 16 maj 2007 21,1 km 2:11:19 (6:12 min/km)

Midnattsloppet Stockholm 18 augusti 2007 55:30 (5:32 min/km)


2008:
Göteborg Crosscountry 12 april 2008 10km 51:56 (5:12 min/km)

Göteborgsvarvet 17 maj 2008 1:56:41 (5:33 min/km)

Victorialoppet 15 juli 2008 43:46 (4:52 min/km)

Midnattloppet Göteborg 23 augusti 2008 48:52 (4:53 min/km)

Göteborg halvmarathon 11 september 2008 1:54:17 (5,25 min/km)

2009:
Kungsbackaloppet 25 april 2009 1:42:24 (4:51 min/km)

Göteborgsvarvet 16 maj 2009 1:49:36 (5:12 min/km)

Stockholm Marathon 30 maj 2009 4:11:54 (5:58 min/km)

2010:
Onsala Runt 8 maj 2010 12 km 53:40 (4:27 min/km)

Eller varför inte minnas min första cykelrunda 2008 då jag hade ont både i rygg, knän och lår efter 45 minuter och en snittfart på 20,5 km/h. Det är tur att man blir bättre även om det känns som det går för långsamt ibland.

Mitt i Borås Triathlon

Som förra inlägget antydde så har jag alltså varit lite förkyld i veckan. Var därför ytterst tveksam på om jag skulle köra Mitt i Borås Triathlon som jag anmälde mig till ganska sent, men när jag kände mig pigg på fredagen så tyckte jag att det var lika bra att vara med, om inte annat som bra träning.

Lördagsmorgonens regnande och blåsande gjorde väl inte att det kändes mer lockande men till sist så lyckades jag packa ihop mig och köra till Borås. Kom dit och skrev in mig med andan i halsen, bytte om i bilen och sprang till starten. Framme 30 sekunder innan start. Inte optimalt kanske. Så rätt ner i iskalla Viskan nästan helt ouppvärmd. Många började bröstsimma framför mig och det var ganska stökigt i starten men jag hade inga jätteproblem med det, det var värre när jag spelade undervattensrugby förr i tiden. När jag väl hittade lite fritt vatten och började komma in i en rytm så slog jag plötsligt skallen in i någon typ av lampa eller prydnad som låg och flöt i vattnet. Missade visst att Viskan blev lite bredare just där... bara att snedda upp mot trapporna och ut på cykeln. Det var ganska seg motvind i vissa partier ut mot vändpunkten, sedan bättre på väg hem men det kändes ganska bra hela vägen. Tog det ganska lugnt men kändes ändå som jag kunde trycka på ganska bra. Hann inte fixa klockan innan så jag har ingen aning om hur fort det gick och blev väl omkörd av en del men det kan jag ta. Tog det lugnt in till växlingen och ut på löpbanan som hade några rätt jobbiga backar. Tyckte att jag sprang med andan i halsen hela tiden och kom aldrig riktigt in i ett riktigt flyt men höll i alla fall 4:30-tempo vilket väl får anses vara helt ok. Sista biten tog jag rygg på en kille i Triathlon Väst-tights och jag fick verkligen bita i för att hänga på. Ett par hundra meter före mål började jag tänka på hur jag skulle gratulera honom till att han var starkare än mig, men sen svängde vi 90 grader in mot de sista metrarna mot mål, jag såg min chans och tryckte på allt vad jag hade, han såg mig i ögonvrån men hann inte svara och jag segrade med någon centimeter. Lite fult men ändå! Vi pratade lite efteråt och möttes upp av några andra från klubben. Tydligen hade han (Calle) tappat sin nya Garmin i simningen, inte så kul. Tråkigt sätt att bli några tusenlappar fattigare.

Efter lite småprat så vandrade jag bort och plockade ihop mina grejer för att sedan gå in till Stadsparksbadet för dusch, bastu, bubbelpool och några längder i bassängen. Riktigt skönt att varva ner lite efteråt. Tiden blev 61 min 56 sek, fördelat på:
Sim 400m+växling: 7:03
Cykel 18km: 35:31
Växling+Löpning 4,2 km: 19:22

Absolut nöjd med det men det finns mer att hämta!

Här ett par bilder hämtade från http://picasaweb.google.se/saik.blogg, tagna av Lars Alenius. Sprang så snabbt att jag blev suddig tydligen.




Och här video där man kan se mig komma ner i startfållan vid 0:50 ungefär, precis när startvisslan går.