Bra början

Idag började det. Dagen D. Idag är första dagen med träning mot nästa års stora mål. Järnmannen i Kalmar den sjätte augusti.

Klockan ringde kvart i sju och jag tog på mig kläderna jag gjort ordning i går kväll, satte på lite kaffe och sträckte lite på kroppen. Idag skulle jag upp när klockan ringde och komma ut för en gångs skull. Jag planerar ofta att träna på morgonen. Jag gör det nästan aldrig. Något att jobba på.

Hade tänkt ta med mig hunden men hon låg hopkurad i sin korg så jag lät henne sova. När jag hade vaknat till tog jag på mig pannlampan och gav mig ut. Överallt stod folk och skrapade sina vindrutor, på väg till sina jobb. Själv joggade jag istället lugnt upp för Kallebäcksbacken mot golfbanan, aktade mig för att halka på de varken sandade eller saltade trottoarerna och fortsatte längs Gamla Boråsvägen en bit innan jag vek av på slingan som går runt Stora Delsjön. Vattnet var spegelblankt och solen började gå upp. Jag släckte pannlampan. Efter att ha tagit mig upp för några av stigningarna stannade jag till lite på toppen och såg ut över sjön som var täckt av rök med månen fortfarande kvar över min vänstra skuldra. Jag tog några djupa andetag och fortsatte. Efter ungefär femtio minuter var jag hemma igen. En varm dusch och så lite gröt, äggmackor och kaffe. Perfekt start på både dagen och året.

Svettigt

När den första snön faller kan det vara skönt att minnas sommaren. Det var varmt och härligt och man kunde ge sig ut och springa tjugofyra kilometer mitt på dagen och komma hem pigg och glad med rosor på kinderna.

Anton Krupickas nya skor

Jag vill ha skorna. Jag vill kanske också ha skägget. Håret är på gång.

Paus

Passar på att göra annat än att träna. Gå långa promenader i skogen med hunden till exempel och upptäcka nya höjder och nya utsikter. Det här är en av dem.

Ett pers är ett pers är en pärs...

...som sagt. Och jag firade med en bärs (Yeti Imperial Stout) efter bio (The Red Shoes) men det är en annan historia.

Göteborg halvmarathon var det som gällde igår, för andra gången. När jag sprang för två år sedan så var målet under 1:50 men jag kroknade på slutet och gick i mål på 1:54:17 vilket ändå var första gången under 1:55 för mig. Igår hoppades jag på en tid ner mot 1:35.

Jag har varit lite snuvig i veckan men som tur var så kändes det ok på lördag morgon. Däremot kände jag mig seg och inte speciellt motiverad att tävla. Men de känslorna försvann som tur var och jag begav mig mot Slottskogsvallen för att efteranmäla mig. Det var i alla fall planen. Det skulle dock visa sig att det lilla ärendet "hitta en bankomat och ta ut pengar" skulle visa sig sätta en hel del käppar i hjulet. För att göra en lång historia kort så kunde jag parkera bilen med knappt fem minuter till start istället för de fyrtio minuter jag hade räknat med. Typiskt.

Uppvärmning var således bara att glömma utan det var bara att kuta på. Det var fantastiskt väder och nästan vindstilla vilket var riktigt skönt. Det kan bli lite ruggigt annars när man kommer ut mot havet vid Hovås och får vinden rätt i näsan men inte nu alltså. Jag tyckte det kändes lätt och bra och höll ungefär planerat tempo på 4:30/km ut mot vändpunkten. Nu började det kännas lite tungt men jag hoppades att kunna kliva på bra efter vändpunkten och springa lite snabbare andra halvan så jag skulle kunna gå under 1:35. Det hände dock inte så väldigt mycket mer än att det blev jobbigare och jobbigare att hålla tempo. Jag räknade kilometer för kilometer och försökte bara hålla ihop det och fick några bra perioder då jag kände mig stark men de blev färre och färre. Det började komma några små men sega motlut som tog hårt på mig och jag insåg att jag inte skulle orka avsluta med några snabba kilometrar och inte heller fixa 1:35 utan landa ungefär på 1:37 vilket också kändes helt ok. Det var bara att bita ihop sista biten in och efter att ha slitit uppför det sista motlutet mot Slottskogsvallen kunde jag spurta en aning in mot mål med lite påhejningar från Pernilla som gav extra fart på slutet.

Tiden: 1:37:36 på egen klocka. Tyvärr ingen officiell tid eftersom jag blev sen till starten. Men under 1:40 för första gången och ett bra slut på säsongen. Nu sitter jag med stela vader och ser fram emot ett par veckors helvila.

Brittsommar

Kortbyxorna och t-shirten som trodde att de kunde ligga i lugn och ro i byrålådan och förbereda sig för nästa vår fick jobba lite övertid idag. Härligt!

Några korta intervaller för lite löpkänsla inför helgens halvmara stod på programmet. 10x200 på någonstans mellan 40-45 sekunder, dvs ungefär 3:30-fart blev det. Nu lär det dröja innan jag besöker en löparbana igen. Det är inget jag gråter över. Ser istället fram emot många timmar i den här Vinliden-aktiga skogen som jag hittade i veckan under en liten avstickare från Bohusleden. 15-20 minuter hemifrån:

Och så kanske någon stärkande paus vid Norra Långevattnet emellanåt?

Go back to the gym

Nu är det höst igen och det börjar kanske bli dags att använda gymkortet igen. Det var några månader sen sist. Eller ett halvår...

Jag har väldigt svårt för gym. Istället för natur och väder får man TV, dansremixer och förmånen att få vara den spinkige killen som lyfter tjejvikter bredvid grabbarna i Gymgrossisten-linnen. Men mest av allt är det tanken på gymmet som den naturliga platsen för träning som jag får lite allergi av.

Man kanske gillar att gå på gym. Det har jag inget emot. Men det finns mycket roligt utanför gymmets väggar också som kan vara värt att ge en chans innan man skaffar det där gymkortet och riskerar att bli en av dem som står och köar till ett löpband trots att solen skiner där ute.

Nu ska jag ju själv masa mig tillbaka in i gymmet för att försöka bli lite starkare till nästa säsong. Det finns gott om förbättringspotential kan man säga.