I väntans tider

Jag börjar bli hjälpligt frisk igen. Två veckor efter mitt senaste träningspass... Jag börjar också känna sugen inför lite nya lopp och evenemang att träna inför. Till exempel känner jag mig mycket sugen på Stockholm Marathon nästa år. Alldeles för sugen med tanke på att jag för ett par veckor sedan var tvärsäker på att jag inte skulle springa någon mara 2012. Nu börjar jag känna att det nog vore rätt kul ändå. Jag har en gås oplockad med marathondistansen och ett uselt pers (4:11) som verkligen tål att putsas på. Och så är det tre veckor mellan Göteborgsvarvet, som jag redan är anmäld till, och SM nästa år vilket skulle göra det fullt möjligt att satsa på bägge för en gång skull... Jag ska suga lite till på den karamellen.

Annars är det väntans tider. Jag väntar på min nya cykel och surfar ebay efter delar. Jag väntar på nya fräscha lager och slitdelar till min Paddy Wagon så jag kan börja cykla till jobbet igen. Och så väntar jag på en sån här:

Det här är alltså en "PowerBreathe Ironman". Vad ska man nu ha den till, kan man fråga sig. Det gör jag också. På sätt och vis känns det som en lika oumbärlig produkt som den nu aktuella runkhanteln eller det klassiska näsplåstret som hade sin storhetstid i slutet av 90-talet innan Robbie Fowler hade sniffat tillräckligt med kokain för att öka luftgenomströmningen genom näsan på naturligt sätt. Nuförtiden används det väl bara av spanska cyklister medan fotbollsspelarna har gått vidare till PowerBalance-armband och liknande trams.

Mannen som gav näsplåstret ett ansikte

Efter att jag har läst på verkar det dock som om den här PowerBreathe-maskinen faktiskt kan ha en viss effekt, även om den ser dum ut. Vad den gör är att den låter en andas genom ett motstånd för att på så sätt stärka andningsmuskulaturen vilket kan vara en viss fördel vid uthållighetsidrott. Framförallt verkar det som om det kan ha effekt "för nybörjare och elit". Jag befinner mig väl egentligen i ett mellanmjölksland där emellan och skulle aldrig lägga de pengar som en ny sådan här apparat kostar, men när det dök upp en begagnad till ett klart överkomligt pris tyckte jag det kunde vara värt att testa. Bara av ren nyfikenhet. Det är roligt att testa saker.