Nya backar, igen

Jag var och tittade på ett hus i Lindome igår (fint men litet?) och då passade det bra att prova de lokala motionsspåren också. Skatås börjar man ju kunna vid det här laget. Det visade sig finnas ett bra utbud på spår som utgick från IK Uvens klubbstuga i Bunketorp och dessutom möjlighet att hoppa på Bohusleden om man är på det humöret. För mig stod dock 3x2,5 på programmet så jag tog sikte på de röda fyrkanterna och gav mig iväg.

Jag har testat en del motionsspår i mitt liv och de flesta är hyfsat kuperade men Bunketorp tar nog priset. 2,5:an i Skatås, som många säkert är bekanta med, sprang jag härom veckan på 10:37. Bunketorp, i ungefär samma ansträngning, landade på 11:32. Rätt mycket på 2,5 km löpning med tanke på att Skatåsbanan är rätt tuff även den.

Naturligtvis var allt hopp om att hålla ihop passet som bortblåst då mjölksyran hade föräldrafritt i höftböjare och framlår och nöjt tuggade i sig den lilla kraft och spänst som fanns i benen. På följande varv blev steget allt mer flackt och benen lyftes mer av vilja än av muskelkraft. 12:03 blev 12:17 innan det fick vara bra. Inte det mest perfekt disponerade träningspasset jag gjort. Det känns dock som att de här backvarvspassen som jag kör regelbundet ger en hel del för löpstyrkan likväl som för hjärta och lungor. Planen är att de här starka benen, hjärtat, lungorna om några veckor ska vara grunden för att börja jobba på att också bli lite snabb(are).

Imorgon åker jag till Kalmar för att fira min lillasyster som tar studenten. Vad fort tiden går/vad gammal jag blivit...

UP UP UP UP UP WAOW

Jag har provat en ny backe. Eller ny och ny. Den har väl gissningsvis anor sen istiden och folk har cyklat i den nästan lika länge. Men inte jag och det är ju jag som räknas.

Hultebacken står det på skylten. Jag har cyklat förbi den många gånger när jag passerat längs med Landvettersjön och sett vägen försvinna upp bland molnen. Ryktet säger att den är brant. Snuskigt brant till och med. En googling ger resultat som "helt nya sensationer i benen, "blodsmak" och "tunnelseende". Ryktet är med sanningen överensstämmande.

Något som är lite speciellt är att den är värst precis i början. Det kanske är bra det för man är åtminstone ganska fräsch i benen när man ska ta sig upp för de där 26% som det lutar när det är som allra värst. För mig var det ett så kallat gränsfall där jag fick stå upp och bryta på lättaste växeln (39-25) och ännu mer spännande blev det när jag gled ut mot vägkanterna där det låg lite lösgrus och sand som ledde till ett par bakhjulssläpp som grädde på moset. Upp kom jag två gånger i alla fall men sen kände jag att det fick vara nog för den här gången. Man ska inte ha för kul.

Här en höjdkurva hämtad från Lygnens Vänner (klicka för att förstora):

Kategori "backar som nästan är lika branta":

Me & Jillian down by the schoolyard

Vad ska man göra när tiden är knapp? Efter hundhämtning och husvisning återstod en minimal lucka för träning om det skulle bli något med matlagning och det inplanerade Game of Thrones-tittandet. Är det detta som kallas för livspussel? Kan man anställa någon att hjälpa till med fantasyserierna? GoT-avdrag?

Pernilla föreslog att jag kunde köra hennes Jillian Michaels-DVD. "Du får nog ta nivå tre så det inte är för lätt för dig". Jag kände mig lite smickrad och anade inte alls oråd när hon fortsatte: "Jag kan se på."

Nu drömmer jag mardrömmar om det här:

"Don't quit on me now!"

DNS

Missat mycket på sistone. Som vanligt blev jag lite sugen när bloggarna exploderade i Stockholm Marathon-laddning inför förra helgen men där var jag ju varken anmäld eller förberedd så då är det svårt att vara med. Nästan ännu roligare hade det varit med Salomon Trail Tour som fullgod ersättare med start ett stenkast hemifrån men jag körde nattpendlar till fyra på morgonen och prioriterade sömn istället för att släpa mig upp till starten. Ungefär samma idag med Nationaldagsloppet. Så kan det vara.

Istället har jag sprungit till jobbet måndag-tisdag (4 km) och mitt Nationaldagslopp blev två futtiga  tempointervaller längs med Landvettersjön. Första gången på den rundan för i år. Kan inte påstå att det spratt i benen direkt. Tvärtom. Planen var egentligen att köra hårda backintervaller men jag kände från första tramptaget att jag varken hade ben, huvud eller lungor för det idag. Lite tempokörning kändes mer genomförbart. Trots detta slog jag till min förvåning min bästa tid från ifjol med åtta sekunder, en tid som jag satte med tempobåge och hela kitet och så det där med regelbunden cykelträning månaderna innan också...

Det känns som ett bra kvitto att jag åtminstone tränar hyfsat effektivt även om jag inte slår några rekord i tränade timmar för tillfället.