Ismannen

Ja, fy fan vad kallt det är. Dags att valla skidorna tror jag. Cyklade till simhallen idag och höll på att frysa bort. Inte alls härligt. Skönt då att krypa in i bastun en stund, simma en timme och sen värma upp sig inför hemfärden. Simningen har faktiskt börjat ordna upp sig lite. 10x100 med start 2:00 håller inte riktigt men jag körde start 2:15 och det gick väldigt bra. Lite för bra nästan så nästa gång blir det att vila mindre.

Senare på kvällen så trotsade jag kylan och gav mig ut och sprang. En smula påpälsad:

Inga problem dock. Jag gillar att springa på vintern. Det är lugnt och stilla och kall och torr snö är ett ganska behagligt underlag att springa på. Men det är viktigt att klä sig rätt tycker jag. Framförallt mössan är viktig. Det håller uppenbarligen "ismannen" Wim Hof med om. Annars går vår syn på vad som är att "klä sig rätt" isär. Ett bra videoklipp att titta på om man känner sig frusen någon gång. Det är ju inte klokt vilken tunnis man är egentligen.

Motsvarigheten här i Sverige är kanske Bruno Ström som springer 2,5 mil till jobbet året om. I shorts och t-shirt.

"– En gång var det minus 18,5 grader när jag sprang hem. Men när det en gång var 21 grader kallt drog jag på mig långbyxor, säger Bruno."

Nog är man något av en ullig mus* trots allt.

* Från The Rider av Tim Krabbé: "Velvet pillows, safari parks, sunglasses: people have become wooly mice. They still have bodies that can walk for five days and four nights through a desert of snow, without food but they accept praise for having taken a one hour bike ride. "Good for you". Instead of expressing their gratitude for the rain by getting wet people walk around with umbrellas. Nature is an old lady with few suitors these days, and those who wish to make use of her charms she rewards passionately."