En moddig mil

Då var det färdigslitet för i år och ett nytt milpers är visserligen satt men speciellt nöjd med det är jag väl inte. Förutsättningarna var annars helt ok, några minusgrader och sol, vindstilla och behagligt. Banan var lite moddig på sina ställen men relativt bra fäste trots det. Jag var lite nervös men laddad innan start. Har i princip inte sprungit några kvalitetspass sedan oktober och visste inte riktigt hur tempot skulle kännas. När startskottet gick blev det trångt direkt, jag stod ungefär mitt i första startgruppen och det tog ett tag innan jag hittade fritt utrymme så jag kunde sträcka ut löpsteget. Första kilometern gick på 4:31 och det stressade mig lite. Nästa två på 4:14 respektive 4:07 och jag hittade en ganska behaglig nivå tyckte jag. Hade en snittfart på klockan på 4:20 som jag kunde hålla relativt bra även om det började ta emot lite in mot varvningen. Nu ska det ju ta emot lite på en mil så jag försökte ställa in mig på att bita ihop och kämpa och det kändes hyfsat fram till ungefär 7 km då jag började få lite håll. Nu var det bara att bita ihop ännu mer men det kändes inget vidare. Tappade gruppen som jag hade legat i och försökte bara hålla ihop någon sorts fart och vänta på sista kilometern. Det fanns inte direkt krafter till någon tempoökning men kunde i alla fall hålla ihop det och in på sista raksträckan mot Heden så tog jag ut steget lite grann med målportalen i sikte... tills jag upptäckte att alla fortsatte springa efter målportalen och jag insåg att det var hundra meter till kvar bakom hörnet. Tungt. Bet ihop sista biten och gick i mål på 44:09. Jaja. Det är vinter och formen kommer förhoppningsvis till våren istället. Jag slog i alla fall Rune Larsson. Det blir något att berätta för barnbarnen det.