Tidningarna (Aftonbladet m.m.) rapporterade efter Tour de Ski om tunnisen Therese Johaug och hur farligt det var för "unga tjejer" att se att någon så smal åkte kjempefort uppför en slalombacke. Det är märkligt det där med kvinnors kroppar. Mäns kroppar får normalt vara hur ändamålsenliga som helst för idrotten de utövar utan att det ses som något speciellt. Kvinnor däremot ska alltid först och främst tänka på att vara en Förebild. Man kanske vann guldet, kul, men "vad sänder det för signaler" till dessa eviga "unga tjejer", alltid så utsatta och utlämnade, helt utan egen vilja och kritiskt tänkande.
Sällan ser jag rubriker om vilka signaler Andy Schleck sänder när han susar upp för alptopparna. Och hade förresten ingen listat ut det själv förr eller senare, även utan Johaug eller Schleck? Går idrotten ut på att släpa sig uppför ett berg så är det naturligtvis en fördel att vara så lätt som möjligt. Det är gissningsvis därför Andy Schleck väger 32 kilo. Inte för att det gör honom till en bra förebild. Det är det heller ingen som kräver av honom att han ska vara. Åtminstone inte genom sin kroppsbyggnad.
Therese Johaug är trots allt inte världens bästa skidåkerska. Inte ens nästan, faktiskt, därför att än så länge är det en försvinnande liten del (ett) av skidloppen i världscupen som går rätt uppför ett berg. Att de lättaste alltid kommer att ha en fördel i de banorna går inte att komma ifrån. Frågan är dock om den stora förebilden är den som vinner ett lopp eller den som vinner alla andra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar