Med nyvunnen ödmjukhet

I fredags blev det ett progressivt distanspass på löpband. Det började lätt och sen blev det jobbigt. Den utvecklingen är svår att undvika i just den träningsformen.

På TV:n rullade försöksheaten på 3000 meter från inomhus-VM. Medan jag slet för att med nöd och näppe ta mig ner mot 4:00-fart sprang Mo Farrah och spanade på konkurrenterna, avspänd i 2:30-fart eller så. Då blir man snabbt ödmjuk.

Ödmjuk är också lättare att vara när tidsmål och farter blir plågsamt kroppsliga genom mjölksyra och svett än när de bara är abstrakta siffror man bollar med hemma i soffan. Som när tanken "hur ska jag orka göra det här i en hel mil" (eller två, eller trettio) dyker upp. Tidigt i träningsåret tror jag den kan komma hos såväl nybörjare som elit som så kan förenas i den dåliga formens slit. Eller?

Men jag ska inte klaga utan det känns rätt bra nu ändå. Veckan avslutades idag med två och en halv timme i skogen. 21 kilometer på bredden och ett inte oansenligt antal meter på höjden då både Brudarebacke och Getrygg forcerades och med en bra dos kullar och dalar däremellan. Men inga dalkullor. Av bara farten bokade jag dessutom en vecka på Mallorca i april. Då kan jag passa på att ta igen den cykelträning som jag negligerat under vinterhalvåret. Perfekt.

Mål 2012

Jag känner att jag behöver en ny berättelse för den här bloggen, något som mina många trogna läsare kan följa mig i, genom storm och regn, över stock och sten, i nöd och lust och allt det där. Berättelsen "mot järnmannen 2012" hade sina förtjänster medan berättelsen "famlar lite i blindo, tränar ibland" kanske inte riktigt har samma potential att fängsla läsaren som råkar hamna här under sina äventyr på detta fantastiska INTERNET.

Så. Jag tänkte dela med mig av mina mål för året -- som är handfasta, utmanande och förhoppningsvis inspirerande. De är också väldigt inriktade på löpning. För att det är tidseffektivt, enkelt att mäta och för att jag har rejäl förbättringspotential. Hoppas jag.
Ett stort mål är milen under 40 minuter. Det är ungefär fyra minuter snabbare än jag hittills sprungit men att spänna bågen mot 42 eller 41:30 känns lite fånigt när drömgränsen är så nära ändå. Jag tror inte det är omöjligt.

Springer jag milen under 40 så borde halvmaran under 1:30 vara fullt inom räckhåll. Det är nästa mål som i bästa fall slås redan på Göteborgsvarvet men initialt är målsättningen där något mer modesta 1:35.

På 5000 m hoppas jag komma under 19:30.

Alla målen hänger ihop och följer delvis på varandra. En förutsättning är att jag tävlar lite mer också så det blir helt klart en prioritet. Hur jag tänker lägga upp det annars får jag återkomma om.

Jag kommer inte lägga ner triathlon men har inte samma typ av mål där. Förbättrar jag löpningen så kommer jag kunna kapa en hel del tid bara där. Sim- och cykeltiderna är jag faktiskt relativt nöjd med ändå även om det finns utrymme för förbättring naturligtvis. Det blir knappast några längre tävlingar än olympisk distans.

Det har gått riktigt bra att komma igång igen nu i januari så jag känner mig väldigt sugen på att spänna bågen mot nya mål.