Go back to the gym

Nu är det höst igen och det börjar kanske bli dags att använda gymkortet igen. Det var några månader sen sist. Eller ett halvår...

Jag har väldigt svårt för gym. Istället för natur och väder får man TV, dansremixer och förmånen att få vara den spinkige killen som lyfter tjejvikter bredvid grabbarna i Gymgrossisten-linnen. Men mest av allt är det tanken på gymmet som den naturliga platsen för träning som jag får lite allergi av.

Man kanske gillar att gå på gym. Det har jag inget emot. Men det finns mycket roligt utanför gymmets väggar också som kan vara värt att ge en chans innan man skaffar det där gymkortet och riskerar att bli en av dem som står och köar till ett löpband trots att solen skiner där ute.

Nu ska jag ju själv masa mig tillbaka in i gymmet för att försöka bli lite starkare till nästa säsong. Det finns gott om förbättringspotential kan man säga.

Göteborgsvarvet

Nu har jag gjort det igen och anmält mig till Göteborgsvarvet nästa år. Det finns ju rätt mycket argument mot- dyrt, trångt, mycket härj men samtidigt så kan det ju vara kul att få mäta sig med diverse kollegor och andra som brukar vara med. Sprang ifjol men tog det lugnt (1:49:36) eftersom jag inte ville köra för hårt när jag hade Stockholm Marathon strax efteråt så det kan vara dags att tvåla till det där resultatet med en kvart eller så och få ett bra svar på frågan "vad gör du på Varvet?".

Det som blev tungan på vågen för mig var att tävlingsledningen tagit sitt förnuft till fånga och ändrat sina seedningsregler, från 1:30 på halvmaran till betydligt mer generösa 1:45 så nu kan jag få starta i en vettig startgrupp utan att vara tvungen att springa det där tvärtrista "seedningsloppet" i Frihamnen i mars. Tack för det!

Laddar nu lite för Göteborg (halv)marathon nästa helg. Efter Tjörn Triathlon har jag vilat lite för mycket men har nu ett par ganska bra löparveckor i benen i alla fall med både mer kvalitet och mängd än jag har kört på hela året. Cykeln har fått stå och jag har inte ens tittat åt en pool men löpformen känns riktigt bra, har känt mig jättepigg på alla pass och återhämtat mig bra. Överraskande bra. Sprang sista långpasset i söndags, två mil på 1:40 utan att förta mig särskilt så formen borde vara god. Svårt att uppskatta min kapacitet men nog borde jag kunna ta mig neråt 1:35. Blir ett bra bokslut för säsongen och sen är det dags att ge sig på grundträningen för den där järnmannen...

Träningstips

Tanja Djelevic, personlig (kändis)tränare tipsar om upplägg för GöteborgsVarvet i tävlingens egen tidning:

"Hur skulle du hjälpa någon som är helt otränad och vill springa GöteborgsVarvet om, låt säga, tre månader?"

"Då skulle jag börja med fyra veckors koordination och flexibilitet, sedan tre veckors styrketräning och resten snabbhet och explosivitet."

Nu är jag inte någon personlig tränare och hälsocoach men vad är det för fel på att springa?

Tjockis

Under våren ställdes frågan "Har Armstrong käkat för mycket kakor i vinter?" på HappyMTB:s forum, med anledning av bilder typ ovanstående (som visserligen har några år på nacken men ändå). Någon annan som ser ut att ha käkat för mycket kakor är undertecknad (bild från Triathlon Västs bildgalleri):



Det är inte lätt att se slimmad ut med tempodräkt på cykeln men det är tur att man är i gott sällskap. Notera också att jag följer Armstrongs stilprotokoll med långa svarta strumpor. Armvärmare ut och in och upp och ner och halvt uppdragna har jag aldrig sett honom i däremot men något ska man väl vara först med... Vad vad det jag sa om triathleter och stilkänsla?

Tjörn Triathlon var det ja. Det får jag återkomma till.

Föreberedelser

I dagens regn och storm så är det jag längtar efter inte i första hand att slänga mig ner i ett brännmanetsfyllt hav eller sitta tre timmar på cykeln men det hinner säkert bli bättre tills på lördag. Känner mig ändå väldigt laddad och putsar på de sista detaljerna - har köpt nya däck till cykeln och istället för "på köpet-däcken" så tronar numera ett par babyblå Michelin Pro 3 Race runt ett par lika babyblå latexslangar. Esteten hade önskat ett par vita däck men ekonomen valde den färgen det var rea på - triathleter är ju ändå inte direkt omtalade för sin stilkänsla.

Hoppas att de kommer rulla fantastiskt lätt, inte punktera och hjälpa mig mot mina mål - ett av dem är att undvika att komma sist i min klass. Anmälde mig nämligen av någon outgrundlig anledning i tävlingsklass och inte motion vilket jag börjar ångra. Men någon ska ju komma sist också. Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge?

Horla Triathlon

Tänkte komma med en kort sammanfattning av förra lördagens aktiviteter i Horla, någon mil utanför Alingsås. Tyckte det passade bra att köra den här tävlingen inför Tjörn och dagen bjöd dessutom på kanonväder så det var inget att tveka på. Körde upp från Göteborg på morgonen och efteranmälde mig, något som jag absolut inte var ensam om. Med massor av efteranmälningar så blev det till slut 172 startande i herrklassen och 280 totalt. Förstod jag det rätt så är det nästan en fördubbling sedan ifjol och det är ju härligt!

Jag förberedde mig i lugn och ro och hade lite mer ambitiösa förberedelser än jag haft i mina tidigare triathlonlopp. Talkade skorna, ställde allt i noggrann ordning och värmde upp lugnt och fint innan det var dags att simma bort mot simstarten. Ställde mig ganska långt fram men lite vid sidan av så det inte skulle bli alltför trångt och det fungerade bra. Fick relativt fritt vatten ganska snabbt och kom in i en bra takt. Försökte ta lugna, starka drag och inte lägga på så mycket benspark vilket funkade bra. Sedan var det bara att ta sig uppför en ganska brant backe och springa en bit in mot första växlingen. Tack vare att det var så långt att springa hade jag nästan fått av mig våtdräkten när jag var framme vid min cykel och kunde bara trampa ur benen, ta på hjälm och cykelskor och springa mot vägen där cykeln skulle börja. Hade ett ganska stort gäng en liten bit framför mig vilket var synd eftersom det var klungkörning som gällde och det hade varit kanon att få rygg på dem med en gång. Själv hamnade jag lite i ingemansland men tog det lugnt i början för att komma in i det. Ett par cyklister körde förbi mig men jag kom strax ikapp dem och kunde ta rulle ett tag innan jag tyckte det gick lite långsamt och körde om. Nu började jag se klungan igen och bestämde mig för att jobba för att komma ikapp. Det var ganska mycket backar och jag stod på så mycket jag bara kunde och kände hur ryggarna kom närmre. Efter ett tag hamnade jag på rulle på två tjejer på tempocyklar, jag tror den ena vann Borås Triathlon om jag inte minns fel. Jag låg och vilade en liten stund och sen gick jag upp efter ett krön och ökade farten rejält för att återigen försöka närma mig klungan och blev ensam igen. Efter en stunds ensamt slit så kom tjejerna ikapp igen och nu hade de ökat farten och körde i princip partempo för att komma ikapp klungan. Jag försökte hänga på och kom med ikapp efter ett tag. Härligt tänkte jag och skulle passa på att dricka lite vatten och tappade naturligtvis klungan direkt. Dags att jaga igen. Körde på in till vändpunkten och lyckades ansluta när de stannade av för att krångla sig förbi konen men det sprack av direkt efteråt och då insåg jag att det var kört. Fortsatte i mitt eget tempo och som tur var så var det mycket nerför sista biten och ganska lättåkt. Fick sällskap sista kilometrarna av tre-fyra andra som kom upp bakifrån och kunde ta det ganska lugnt in till växling.

Första biten på löpningen kändes riktigt bra. Klockan sa ungefär 4:30-tempo vilket är helt ok för mig. Sedan kom backen. Ryktet sa att den var brant. Det var den. En stor skylt upplyste om att man skulle använda ettans växel och köra försiktigt uppför. Efter ett tag gick jag. Efter ett tag gick alla så det var inte så illa. Däremot var jag helt rökt efteråt. Kände mig helt ur fas och var tvungen att knäppa upp dräkten för att kunna andas lite lättare. Nu började det kännas som om hela fältet passerade mig och jag började fundera på om det verkligen skulle funka att springa fem kilometer till i det här skicket. Sedan gick banan in på en liten skogsstig och det började kännas lite bättre. Jag hade terrängskor på mig vilket var tur, för det var ganska lerigt och halt på några steniga partier och även om folk fortsatte passera mig började jag känna mig betydligt piggare igen och kunde återfå något som liknade flyt i löpningen. Motluten tog men jag hade kommit in i det och kunde trycka på bra uppför den avslutande backen och in på upploppet. Till slut räckte det till en 45:e plats av 172 vilket jag absolut är nöjd med. Med lite bättre löpning hade jag kunnat kapa det rejält. Hade 17:e simtid (dock var det några som inte fick någon simtid registrerad så man kan kanske lägga på några placeringar), 29:e cykeltid men bara 59:a på löpningen vilket ju inte är något vidare. Framåt mot en höst av backintervaller. Totalt tog det 1:36:36. Hundradelarna är viktiga.

Men nu är det bara att ladda för Tjörn!

Nya planer och dålig timing

Jag har haft ett väldigt ostrukturerat år. Innan har jag alltid haft något mål, som Stockholm Marathon ifjol, men i år var målen mer vaga: sprinten i Kalmar Triathlon tänkte jag köra, någon halv ironman, kanske marathon, vi får väl se. Ni förstår. Med de här vaga målen så har det inte heller blivit någon strukturerad träning utan den har planerats mer eller mindre från dag till dag och det har blivit väldigt ojämnt från vecka till vecka. Nu i augusti så har jag heller inte fått gjort så mycket mer än att jag sprang Onsala Runt i maj vilket jag knappt räknar ens. Hoppade över Kalmar i sista stund när jag insåg att med mitt schema på jobbet den veckan så blir det bara stressigt och inte kul. Jobbade nämligen natt mellan onsdag och torsdag, hemma vid sex. Sedan började jag vid fyra på fredag morgon och jobbade till elva varpå jag hade behövt sätta mig direkt i bilen och köra till Kalmar för att komma fram med någon timme till start. Med facit i hand var det nog ganska klokt.

Så, nya planer då. Har lusläst ett par böcker av Joe Friel och börjat pussla ihop en plan som ska ta mig till järnmannen i Kalmar nästa år förhoppningsvis. Det lär jag få tillfälle att återkomma till. Det första steget i min nya plan blir i alla fall Tjörn Triathlon och en halv ironman, vilket lär vara tufft nog. Jag har varit i valet och kvalet länge om jag skulle anmäla mig eller inte och hade väl i det närmaste bestämt mig för "inte", men började känna att det nog vore ganska roligt ändå. Kanske inte 100% förberedd men det känns bra trots allt.

Ett litet test kom idag när jag satte mig på cykeln och trampade iväg nio mil ner förbi Fjärås, Onsala och Säröbanan hemåt. Tänkte testa mina tävlingskläder och hur det kändes med sportdryck, tempobågar och allt annat. Och det kändes väl bra. Dessutom fick jag simträning som bonus. Det regnade nämligen. Mycket. Väldigt mycket. Jag läste igår kväll att man se till att få i sig lite näring när man börjar få negativa tankar eftersom det kan vara ett symptom på lågt blodsocker, men det kan också vara en fullt naturlig följd av att sitta och cykla i motvind med regnet piskande i ansiktet och mot det hjälper inget socker i världen. Nu har jag haft två raka cykelrundor med ösregn (därav "dålig timing") och om det ska bli ännu värre på Tjörn så får det fan hagla. Ska väl inte påstå att jag var sugen på en halvmara när jag kom hem men det ska nog gå.