Jag vet inte varför man går upp vid fem på morgonen en söndag för att köra tjugo mil ner till Helsingborg där det blåser elva sekundmeter och regnar. Inte heller varför man tänker att det väl där känns som en bra idé att under de förhållandena slänga sig i Öresunds härliga tvåmetersvågor och simma 1200 meter. Och så cykla och springa lite på det. Jag misstänker att det finns någon bokstavskombination för det. (sport)
Simningen var rena skämtet. De hade kortat simbanan till 1200m men efter första varvet kände jag att det räckte ganska bra så. Då var det två varv kvar. Ut på andra varvet sparkade jag tån i en sten vilket inte hjälpte. Många (alla?) gick långa partier där det var tillräckligt grunt, försökte man simma där så låg man bara och guppade upp och ner och dessutom slog man nästan i botten i vågdalarna ändå. Sista varvet gick jag ikapp en kille som låg och kämpade i vågorna och fick en sur kommentar. "Jag trodde det var simning, inte gångtävling!". Det var kanske ett regelbrott men jag ville bara bli klar med simningen så fort som möjligt. Gärna överleva också. 25:18 blev tiden på 1200 meter.
Jag hade lite tappat sugen när det var dags för att cykla och tog det väldigt lugnt i T1 men väl på cykeln kändes det ganska bra. Det började med en ganska lång backe och jag passerade ett par andra tävlande. Så gick det ut på småvägar till ostbyn Allerum och tillbaka. Två varv på det. På väg ut på andra varvet så kände jag att jag låg och körde lite för mycket i komfortzonen så jag ryckte förbi dem jag hade legat bakom och höjde farten ordentligt. Det var lite tungåkt i vissa partier med kantvind och några slakmotor men överlag väldigt trevlig och varierad cykelbana med lite kurvor och igångdrag. Det enda riktigt tråkiga var sista biten in mot växling när man svängde upp rätt i motvinden. Som att köra in i en vägg. Tid 1:09:36 och snitt på 34,5 km/h.
Proffsigt foto av Triathlon Västs fotograf. Mer bilder här.
Efter ännu en långsam växling där jag dessutom passade på att småprata lite med några åskådare så bar det iväg på strandpromenaden i Helsingborg för fyra varv á 2,5 kilometer. Plattaste löpningen jag har sprungit. Dock uppvägdes det av rak motvind ut och rak medvind hem. Jag började väldigt lugnt, delvis för att jag inte hade någon känsel i fötterna efter cykeln, men i takt med att de tinade så kom jag igång bättre. Jag hade ju tänkt att löpa kontrollerat och hade heller ingen motivation att pressa mig själv särskilt hårt utan tog det lugnt och försökte njuta av loppet så gott det nu gick med tanke på förhållandena. Sprang in på 46:55 med mersmak. Det är bara 2:30 över mitt milpers så det ska jag väl vara nöjd med.
Facit blir en olympisk debut på 2:27:12, stukad tå men stärkt karaktär. Efteråt var det riktigt fint att sätta sig i bastun i kallbadhuset med gubbarna som suttit där sedan 40-talet och värma sig lite. Hade vädret varit fint hade det inte alls varit lika härligt så då hade jag gått miste om det. Nu har jag väl dock uppfyllt min kvot av misär för i år i och med Hisingen Runt och det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar