Jag vet inte om någon är så intresserad av att läsa om hur dålig jag är på att simma. Men så är det.
Simmar man inte på ett halvår så är det kanske inte så konstigt att känslan försvinner. Det deprimerande är självbildens utveckling som blir mer och mer förljugen i samma takt som den faktiska simformen blir uslare och uslare. När jag väl hoppar i poolen igen så tror jag att jag ska vara en delfin, haj, Ian Thorpe. Efter tio meter känner jag mig som en håvfångad spigg som legat i en hink i solen. Det vill säga stendöd med magen upp.
Som Ibsen skrev: Tar du livslögnen från en genomsnittsmänniska tar du omedelbart lyckan från denne.
Det känns med andra ord inte så kul att simma just nu. Men det blir säkert bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar