Hårt men rättvist

Då var Göteborgsvarvet avklarat och perset putsat, ungefär som planerat med andra ord. Men det var trångt i år. Första fem gick på 24 blankt och där tappade jag marginalerna för att gå under 1:35, men samtidigt så kunde jag komma in i loppet lugnt och fint så det kanske inte bara var negativt. Första milen kändes i alla fall fantastiskt bra och lätt och sen kunde jag öka lite andra halvan så det gav också en bra känsla. Vanligtvis öppnar jag hårt och klappar igenom så det känns bra att hålla ihop det för en gångs skull. Det finns lite att jobba på, som sig bör, men jag kan ta med mig en bra känsla in i fortsatt träning och ja, under 40 på milen hägrar. Dags att spetsa formen och höja sig en nivå. Glad men inte nöjd.

1:36:36 blev tiden och plats 3962. Gutt!

Dagen före

Då har jag klarat mig igenom sista veckans neuroser, hypokondri och skadekänningar helskinnad och börjar känna mig ganska laddad inför morgondagen. Jag vet inte varför jag har varit så neurotisk just i år, man kan tycka att den åttonde halvmaran man springer borde vara ganska odramatisk men av någon anledning så har jag känt att det är rätt viktigt att det går bra på lördag. Sen vad "bra" är är väl en definitionsfråga. Men det ultimata är att jag kommer in på en bra tid men ändå känner att det finns lite mer att ta. Då är jag nöjd.

Igår var det varit ruskväder med ösregn och halv storm och en del av mig hoppas på att det blir riktigt grisigt även imorgon så man kan släppa all fokus på tider och bara bita ihop och kämpa på. Regn och rusk brukar dessutom funka ganska bra för mig. Jag är lite som Thor på det sättet.

Nu är i alla fall nummerlappen uthämtad (7164), mässan avklarad (kom ut med en ny löpargarderob hur nu det gick till), baksidor och vader masserade och uppmjukade och det börjar kännas ganska bra inför morgondagen. Ikväll laddar jag och Pernilla med Magnetic Fields i Annedalskyrkan. Det här är min favoritlåt, kanske lite för att jag har ett speciellt förhållande till Busby Berkeley efter att jag skrev en B-uppsats i filmvetenskap om honom för många år sen.

Gutt!

Göteborgsvarvet, två veckor kvar

Om knappt två veckor står jag på starten för mitt femte Göteborgsvarv (tänk vad tiden går) och det ska väl rimligen också bli mitt snabbaste hittills om inget oförutsett händer. Stadigt har tiderna sjunkit från debutens 2:11 till fjolårets 1:42 men nu är siktet inställt på i första hand halvmaraperset 1:37 och i andra hand under 1:35.

Förra veckan fick jag in tre bra och tuffa pass med 7,5 km snabbdistans i tuff terräng, 8x1000 i 4:20-fart och så då helgens millopp i Lerum. Mycket tid strax under planerad tävlingsfart alltså. Idag blev körde jag det sista riktigt hårda passet på Varvetbanan från Nordstan till Slottsskogen, 10x1000 i tävlingsfart på milen. Med värmeböljan som har dragit in över Göteborg och stumma, trötta ben så blev det ganska slitsamt men nu trappar jag ner en smula och hoppas att jag får tillbaka lite spänst i benen. De sista träningspassen nu satsar jag på att få bra känslor i kroppen och att känna på halvmarathonfarten som förhoppningsvis ska kännas lätt och avslappnad.

Göteborgsvarvet

Mycket tävlingar här nu. Idag var det Göteborgsvarvet. Det har väl ingen missat?

Jag har ju som sagt laddat lite för det här i veckan. Eftersom jag i princip inte gjort något rätt de senaste månaderna vad det gäller löpträning så kan man väl i alla fall göra den sista veckan ordentligt. Så det har varit återhämtning och påfyllning av depåer och det kändes bra på lördag morgon. Laddad både mentalt och fysiskt. Joggade in en kvart innan start. Kändes också bra.

Jag är ju van vid att starta lite längre bak men i år så var det startgrupp 2 och dags att sticka iväg bara åtta minuter efter eliten. Det var riktigt bra, loppet blev en alltigenom angenämare upplevelse när man kunde hålla sin takt och slapp den mesta av trängseln. Jag öppnade avslappnat, första kilometern på 4:40 och det kändes bra. Höll ganska jämnt 4:40-tempo fram till milen och det kändes fortsatt okej. Mellan 10-15 kilometer började det dock bli lite motigt och jag började känna av bristen på mil i benen. Uppför Göta Älv-bron var det riktigt tungt men jag kunde rulla på ok utför. Sen blev det tyngre och tyngre och jag tappade helt trycket i benen upp mot Götaplatsen och efter. Jag vet inte om jag riktigt kan påstå att det var jobbigt egentligen eftersom det kändes som om jag inte kunde ta i så pass att det blev jobbigt. Det var tungt både i benen och mentalt.

Met ett par kilometer kvar hade jag fortfarande hopp om att nå mitt skam-mål på 1:40 men när jag passerade kilometerskylten högg det till i magtrakten. Håll har jag fått förut men det brukar gå bra att bita ihop och springa ändå men det här var lite värre än vanligt. Jag var tvungen att sänka farten drastiskt och joggade sista kilometern i 6-6:30-tempo. Tappade 500 placeringar på sista 1,2... Hållet släppte så fort jag kom i mål och jag passade på att bli intervjuad av GP eller möjligen GT. Får se om det kommer med i tidningen imorgon.

Plus är väl att jag springer en halvmara på 1:42 trots usla förberedelser. Och att det var ett varvspers för mig. Alltid något. Hälsenor och annat kändes också riktigt bra både under och efter loppet. Nu har fått in två löptävlingar på två veckor och har fått bra reaktioner på det så det blir bara till att jobba på. Det är verkligen hög tid att börja få in lite vettiga långpass igen till exempel.

Laddning

Laddar lite för Göteborgsvarvet nu. Helgen var tuff med Onsala och Hisingen Runt, i måndags vilade jag och igår körde jag ett ganska lätt pass på Valhalla IP: 10x200@50s med ungefär 50 sekunders joggvila. Ungefär 4:10-tempo. Lite småsliten men hyfsat återhämtad ändå. Hoppas nu att jag ska få igång benen lite tills på lördag och i första hand kunna gå under 1:37 och mitt pers. I andra hand, om planeterna ligger rätt, 1:35. Inget tyder väl på det i nuläget men man vet väl aldrig. Med lite tur så får jag en superkompensationseffekt och är på topp när starten går. Ska bli kul att springa ett varv från bra startgrupp (2) och med full satsning. Det var ett tag sen. Mitt pers på just Göteborgsvarvet är 1:49:36 från 2009, då som uppladdning två veckor inför Stockholm Marathon. Det ska jag väl i alla fall slå under alla omständigheter. Win-win.

Cyklar lite idag, vilar imorgon och så en lätt jogg på någon halvtimme på fredag för att mjuka upp lite. Det tror jag blir bra.

Startnummer 6784 är jag. Håll utkik.

Sauk

Senaste numret av Göteborgsvarvets egna tidning (med det fyndiga namnet "Varvet") hade en intervju med Stefan Sauk. Han far, enligt journalisten, ut i en monolog (oväntat) mot "dyra cykeltights" och reflexvästar. "Är det mellis?" Ett självbelåtet skratt ekar mellan sidorna. Svenskar är rädda för allt. Reflexväst i löparspåret? Fånigt och onödigt tycker Sauk. Vad han tycker om reflexväst på vägen till löparspåret får vi inte veta.

Sauk själv kör cargobyxor och Arc'teryx-jacka. Säkert en jättebra jacka men kanske lite varm att springa i. Sen kostar den väl en 3000 spänn också. Lite dyrare än ett par tights.

Av någon anledning tycker många det är löjligt att klä sig i kläder som är gjorda för ändamålet. När bilister tutar och prejar cyklister verkar problemet vara lika delar kläderna som att de är i vägen. Löpartightsen har vi varit inne på. Och gud nåde den som simmar i Speedos.

Naturligtvis mycket bättre att använda otympliga och opraktiska kläder istället. Inte alls fånigt och fåfängt. Manligt, snarare.

Jag vill uppmana alla att istället stå för sin bula. Omfamna tightsen och låt steget löpa fritt. Jag har en gång varit en av er, men sedan mina ben för första gången blev svepta i den tighta lycrans ömma omfamning vill de inte ha något annat. Jag förstår dem.

(Är man sugen på att få lite mer av Stefan Sauks ego i full blom så kan man kolla här.)