Wish I'd Taken Pictures

Kan man sin bögpunk så minns man nog Pansy Divisions skiva med det namnet. Jag har aldrig hört den men titeln fastnade uppenbarligen när jag bläddrade igenom Sound Pollution-katalogen någon gång i mitten på 90-talet. Det får mig att minnas min första hemsida som jag kallade för "Punkrockacademyfightpage" efter en skiva med Down By Law -- "Punkrockacademyfightsong" -- vilket i sin tur refererar till "Academy Fight Song" med Mission Of Burma. Det hade jag ingen aning om då. Men bra låt.

 

Upplägget för sidan var att jag gick igenom framförallt punk- och hardcoresektionerna i nämnda Sound Pollution-katalog och skrev upp alla band jag gillade/hade hört talas om/verkade bra på en lista. Sedan satte jag mig och webcrawlade eller möjligen altavistade (ungdomar: detta var innan man kunde googla) efter hemsidor om dessa band vilket resulterade i en minst sagt omfattande länklista. 

Tyvärr är det enda som finns kvar av sidan en länk på Nerdworld.com med följande beskrivning:

"Page with a great library of links to all cool bands on 'the web'" 

Jag kan ha skrivit beskrivningen själv.

Gästboken finns också kvar. Underhållande.

"kollar bara ni nya layouten, ser skapligt ok ut i lynx, vore bra med lite ALT TEXT shit bara :} synd att jag och clavicle inte hade tid att snacka med dig p+ hultsfred, men vi syns v,l p+ lollipop ?? forts,tt kampen!"

Detta var en liten utvikning från ämnena som vanligtvis behandlas här. Jag hoppas det ursäktas.

Jag var ute och åkte skidor med hunden idag på förmiddagen. En riktig vykortsdag på Delsjöns GK här i Kallebäck.

Och... (trumvirvel):

I wish I'd taken pictures.

Mål 2012

Jag känner att jag behöver en ny berättelse för den här bloggen, något som mina många trogna läsare kan följa mig i, genom storm och regn, över stock och sten, i nöd och lust och allt det där. Berättelsen "mot järnmannen 2012" hade sina förtjänster medan berättelsen "famlar lite i blindo, tränar ibland" kanske inte riktigt har samma potential att fängsla läsaren som råkar hamna här under sina äventyr på detta fantastiska INTERNET.

Så. Jag tänkte dela med mig av mina mål för året -- som är handfasta, utmanande och förhoppningsvis inspirerande. De är också väldigt inriktade på löpning. För att det är tidseffektivt, enkelt att mäta och för att jag har rejäl förbättringspotential. Hoppas jag.
Ett stort mål är milen under 40 minuter. Det är ungefär fyra minuter snabbare än jag hittills sprungit men att spänna bågen mot 42 eller 41:30 känns lite fånigt när drömgränsen är så nära ändå. Jag tror inte det är omöjligt.

Springer jag milen under 40 så borde halvmaran under 1:30 vara fullt inom räckhåll. Det är nästa mål som i bästa fall slås redan på Göteborgsvarvet men initialt är målsättningen där något mer modesta 1:35.

På 5000 m hoppas jag komma under 19:30.

Alla målen hänger ihop och följer delvis på varandra. En förutsättning är att jag tävlar lite mer också så det blir helt klart en prioritet. Hur jag tänker lägga upp det annars får jag återkomma om.

Jag kommer inte lägga ner triathlon men har inte samma typ av mål där. Förbättrar jag löpningen så kommer jag kunna kapa en hel del tid bara där. Sim- och cykeltiderna är jag faktiskt relativt nöjd med ändå även om det finns utrymme för förbättring naturligtvis. Det blir knappast några längre tävlingar än olympisk distans.

Det har gått riktigt bra att komma igång igen nu i januari så jag känner mig väldigt sugen på att spänna bågen mot nya mål.

Stefan Löfven kan inte åka skidor

...avslöjade hans mamma Iris i Rapport idag. Det är ju ett litet minus men man kan inte få allt.

Kan inte han så kan jag tänkte jag och begav mig till Landvetter där det såg så här vintrigt och fint ut:

Snökanonerna var i full gång och det låg flera stora snöhögar och väntade på att få komma ut och göra nytta i spåret. De är efterlängtade för det var inte alls bra på sina ställen idag. Det var första gången jag åkte i Landvetter och det var en rolig och omväxlande slinga men det högg till rejält på sina ställen där grus och småsten tittade fram. Hoppas det antingen kommer mer riktig snö eller att de får ut konstsnön innan det blir plusgrader igen. Men synd att klaga när det är så härligt väder och så roligt att åka skidor ändå...

En tanke som slog mig idag är att jag gärna vill säga något uppmuntrande när man träffar på småkids i spåret. "Heja Gunde" ligger väldigt nära till hands men frågan är om det inte är helt obegripligt för någon som är född på 2000-talet? 90-talisterna kanske minns Fångarna på fortet eller Gladiatorerna åtminstone. Eller har Gunde blivit en tidlös legend som fungerar i alla generationer? Gundekalsong och Gundepaket är ju fortfarande levande begrepp/varumärken, det måste ju betyda någonting.

(Jag kanske ska förtydliga att Gundepaketet inte är något man har i Gundekalsongen utan det handlar om valla. Valla!)

Vintern kom till Göteborg

Ölinlägget var populärt. Kläder ville ingen läsa om. Jag tar lärdom av detta i fortsättningen.

Längdskidor då, finns intresse där? Jag testar.

Jag hade så smått börjat ge upp vintern och trodde knappt att det skulle bli någon skidåkning i år men så kom snön i lördags och skapade hyggliga förutsättningar trots någon plusgrad och inga jättemängder snö. På Partille golfbana hade de fått ihop nästan sex kilometer spår, bra jobbat, men det var Bambi på hal is första varvet. Första vurpan kom när jag välte från nästan stillastående framför en mamma med barn som såg förskräckta ut. Det blev två till på det varvet när jag trasslade ihop skidor och stavar och i den sista när jag gjorde "sälen" framstupa ner i snön slog jag i knät. Märkte senare att jag gjort hål både på tightsen och på skinnet men lite blessyrer hör till tycker jag. Andra varvet började jag få ordning på grejerna. Riktigt kul och riktigt jobbigt. Jag brukar ibland kalla mig själv för mannen utan överkropp. Det kändes i alla fall så idag.

(När jag var liten så fick var historien om damen utan underkropp populär hos pappa och hans kompisar. Uppbyggligt eller inte, det fastnade i alla fall i medvetandet. Senare har jag förstått att det är från en Lindeman som i originalet lät så här:

"Han hade stuckit med damen utan underkropp...de cyklade! Nå, iallafall... Hon fick sitta på pakethållaren. Nå, iallafall... Jag förstår inte vad han kan ha för nöje av henne! Nå, iallafall... Men hon har en fruktansvärd överkropp. Nå, iallafall... Själv har han en jävla underkropp. Nå, iallafall... Var var det vi var?")

Nya tillskott i garderoben

Först ett par nya skor. Slog till på ett par New Balance MR1190 på rea på Wiggle. Skon är en (rejäl) uppdatering av 905 som i sin tur byggde på 904 som var ett par skor jag verkligen gillade. Först slås man av att de är jäkligt lätta. 260g säger min våg jämfört med 369g för mina Asics DS Sky Speed som marknadsförs i samma segment (lättviktstrainers). Sen sticker designen ut en del, helt klart mycket retrokänsla (som jag gillar) med ett lite runt och bulligt stuk. På foten och i löpspåret känns det riktigt bra. Riktigt fin löpkänsla och ett fantastiskt lyft jämfört med att tröska runt i mina Sky Speed.

Investerade även i en ny löparjacka från Gore. Jag har deras cykeljacka som jag använder sjukt mycket i alla tänkbara och otänkbara väder och gillar verkligen softshell istället för vindtyg som fladdrar och lätt blir blött och klibbigt i blötväder. Snygg och perfekt passform. 

Fel men ändå rätt om öl

Ica Focus har skämtat till det lite:

Nu råkar det faktiskt finnas en studie om just öl som återhämtningsdryck, skriven av ett gäng forskare på universitetet i München (oväntat!):  Nonalcoholic beer reduces inflammation and incidence of respiratory tract illness*. Inte för att jag tror att varken öl eller Gainomax är nödvändigt eller hjälper speciellt mycket om man vill "skaffa ett sexpack" men nog skulle pilarna kunna peka åt bägge hållen, och det är väl en trevlig tanke?

* Studien ska enligt uppgift ha gjorts på Erdinger Weissbier. Levande öl är förmodligen att föredra i sammanhanget.

Comeback i poolen

Jag vet inte om någon är så intresserad av att läsa om hur dålig jag är på att simma. Men så är det.

Simmar man inte på ett halvår så är det kanske inte så konstigt att känslan försvinner. Det deprimerande är självbildens utveckling som blir mer och mer förljugen i samma takt som den faktiska simformen blir uslare och uslare. När jag väl hoppar i poolen igen så tror jag att jag ska vara en delfin, haj, Ian Thorpe. Efter tio meter känner jag mig som en håvfångad spigg som legat i en hink i solen. Det vill säga stendöd med magen upp.

Som Ibsen skrev: Tar du livslögnen från en genomsnittsmänniska tar du omedelbart lyckan från denne.

Det känns med andra ord inte så kul att simma just nu. Men det blir säkert bättre.