Bilder och resultat

Som utlovat.

På väg ur vattnet


Ut på löpningen

Målgång

Och så resultatet då...

Sim: 8:51

Cykel varv 1: 17:51
Cykel varv 2: 17:31
Cykel totalt: 35,22 (33,94 km/h)

Löpning varv 1: 11:08
Löpning varv 2: 10:53
Löpning totalt: 22:02 (4:24 min/km)

Totalt 1:06:14, plats 13 av 24 slutförande.

Det var det hela.

Tävlat igen

Träningstävling i kväll med Triathlon Väst. Sprint på programmet idag, det vill säga 750 meter (eller något kortare) simning, 20 km cykel och 5 km löpning. Det var lite trevligare idag än senast i Helsingborg... Mycket folk och väldigt mycket hemmaplan för mig. Tog tio minuter att cykla upp till starten vid Delsjöns norra spets och jag cyklar och springer på de vägarna nästan hälften av mina träningspass.

Jag ska inte skriva en fullödig tävlingsrapport för det här men simningen gick bra, framförallt andra halvan när startstressen lagt sig och jag kom in i min rytm. 9 minuter vilket tyder på att sträckan var lite kort, gissningsvis 5-600 m. Cykeln var också helt ok även om jag gick lite stum i uppförsbackarna. Tog i det jag hade i alla fall. Ungefär 33 minuter. Första varvet fick jag hjärnsläpp vid vändpunkten (rondell) och tjuvade i rondellen istället för att köra runt. Insåg direkt att det nog var meningen att man skulle runda rondellen så på varv två så var jag hederlig nog att köra två varv i rondellen för att väga upp för mitt misstag. Känns sådär att fuska på en träningstävling... Löpningen var slutligen bra för mig idag, blev som vanligt frånsprungen av alla som faktiskt kan springa men det börjar jag vänja mig vid vid det här laget. 22 minuter är jag nöjd med på en ganska tuff men rolig bana. Idag gjorde jag hyfsat ordentliga växlingar också till skillnad från i Helsingborg. Hade satt nya gummiband på skorna vilket hjälpte en del men framförallt var det lite bättre fokus och koncentration som gjorde det mesta.

Roligt att komma ut och köra lite såhär en vardagskväll. Man får alltid ut lite mer när det är tävling. Det dyker väl upp lite bilder och riktiga resultat snart så då blir det säkert ett till inlägg.

En riktig skrattfest

Jag vet inte varför man går upp vid fem på morgonen en söndag för att köra tjugo mil ner till Helsingborg där det blåser elva sekundmeter och regnar. Inte heller varför man tänker att det väl där känns som en bra idé att under de förhållandena slänga sig i Öresunds härliga tvåmetersvågor och simma 1200 meter. Och så cykla och springa lite på det. Jag misstänker att det finns någon bokstavskombination för det. (sport)

Simningen var rena skämtet. De hade kortat simbanan till 1200m men efter första varvet kände jag att det räckte ganska bra så. Då var det två varv kvar. Ut på andra varvet sparkade jag tån i en sten vilket inte hjälpte. Många (alla?) gick långa partier där det var tillräckligt grunt, försökte man simma där så låg man bara och guppade upp och ner och dessutom slog man nästan i botten i vågdalarna ändå. Sista varvet gick jag ikapp en kille som låg och kämpade i vågorna och fick en sur kommentar. "Jag trodde det var simning, inte gångtävling!". Det var kanske ett regelbrott men jag ville bara bli klar med simningen så fort som möjligt. Gärna överleva också. 25:18 blev tiden på 1200 meter.

Jag hade lite tappat sugen när det var dags för att cykla och tog det väldigt lugnt i T1 men väl på cykeln kändes det ganska bra. Det började med en ganska lång backe och jag passerade ett par andra tävlande. Så gick det ut på småvägar till ostbyn Allerum och tillbaka. Två varv på det. På väg ut på andra varvet så kände jag att jag låg och körde lite för mycket i komfortzonen så jag ryckte förbi dem jag hade legat bakom och höjde farten ordentligt. Det var lite tungåkt i vissa partier med kantvind och några slakmotor men överlag väldigt trevlig och varierad cykelbana med lite kurvor och igångdrag. Det enda riktigt tråkiga var sista biten in mot växling när man svängde upp rätt i motvinden. Som att köra in i en vägg. Tid 1:09:36 och snitt på 34,5 km/h.

Proffsigt foto av Triathlon Västs fotograf. Mer bilder här.

Efter ännu en långsam växling där jag dessutom passade på att småprata lite med några åskådare så bar det iväg på strandpromenaden i Helsingborg för fyra varv á 2,5 kilometer. Plattaste löpningen jag har sprungit. Dock uppvägdes det av rak motvind ut och rak medvind hem. Jag började väldigt lugnt, delvis för att jag inte hade någon känsel i fötterna efter cykeln, men i takt med att de tinade så kom jag igång bättre. Jag hade ju tänkt att löpa kontrollerat och hade heller ingen motivation att pressa mig själv särskilt hårt utan tog det lugnt och försökte njuta av loppet så gott det nu gick med tanke på förhållandena. Sprang in på 46:55 med mersmak. Det är bara 2:30 över mitt milpers så det ska jag väl vara nöjd med.

Facit blir en olympisk debut på 2:27:12, stukad tå men stärkt karaktär. Efteråt var det riktigt fint att sätta sig i bastun i kallbadhuset med gubbarna som suttit där sedan 40-talet och värma sig lite. Hade vädret varit fint hade det inte alls varit lika härligt så då hade jag gått miste om det. Nu har jag väl dock uppfyllt min kvot av misär för i år i och med Hisingen Runt och det här.

Tävlingsdags snart

Nu börjar jag verkligen känna tävlingsnerverna. Inte nervositet så mycket som laddning även om det ägnas en del tankeverksamhet åt att noja om slitdelar som borde bytas på cykeln och vilken utrustning jag glömt att köpa... På söndag är det i alla fall dags att stå på startlinjen för första gången i år - Helsingborgs Triathlon på olympisk distans blir det och det ska bli himla kul. Har inga ambitioner mer än att känna lite tävling snerv och bli lagom trött. Premiär på olympisk distans är det också. Planerar att simma så hårt som det bara går, cykla ännu hårdare och så ta det lite lugnt på löpningen. Det blir ingen spurt. Det lovar jag.

Har tittat lite på referenstider jag har på olika sträckor i år. Det är ju tanken att de ska ha förbättrats helst och det ser faktiskt ganska bra ut. Jag cyklade mellan rondellerna i Lindome och Hede på 27:10 24/3. Idag körde jag på 24:26. Visserligen lite bättre förhållanden i juli än i mars men å andra sidan tror jag bestämt att jag vände vid "fel" rondell första gången och körde alltså lite kortare.

Löpningen har jag inte mycket mer än att jag sprang fem kilometer (delvis snötäckt) bana i mars på 20:33. Om jag skulle klå det nu vet jag inte. Förhoppningsvis. Jag sprang i alla fall 4,66 på asfalt idag på 19:52. Hade jag fortsatt 340 m till så kan jag tala om att det hade blivit 21:15 på fem kilometer. Jag sprang visserligen snabbare i mars. Men jag hade inte cyklat precis innan.

Och i februari simmade jag 400 meter på 7:15. 6:36 är min senaste notering. Får se om jag kan knapra mig under 6:30 innan Kalmar kanske.

Tiderna betyder kanske inte så mycket i sig men det är skönt att kunna se att man gör framsteg. Något har träningen gett även på kortare distanser även om det inte varit huvudsyftet. Utan att ha testat så kan jag i alla fall lova att jag är bra mycket bättre idag på att simma 3800 meter, cykla 18 mil och springa marathon än jag var i februari. Förhoppningsvis ännu lite bättre på det om två veckor. Det ska bli himla kul.

Trött #2

Veckan har väl inte varit särskilt produktiv kanske. Förra veckans långa pass tog sin tribut och i kombination med en arbetsvecka som snuddar på 60 timmar så har det inte funnits mycket tid till träning. När tiden har funnits har orken trytit. Joggade en mil i torsdags vilket kändes lätt och fint men idag blev det bara tjugo minuter innan jag gav upp. Kände att jag inte hade kroppen med mig och det finns väl inte så mycket mening med att pressa genom den typen av trötthet och utmattning i det här läget och riskera att dra på sig skador eller sjukdomar. Lejonparten av all träning är ju gjord. Det är lättare att förstöra än att förbättra i det här läget.

Promenerade hem istället. Det känns helt ok. Med lite vila så är jag nog tillbaka på banan snart. Nu blir det en lugn kväll och så ny vecka, nya tag. Helsingborg Triathlon nästa helg. Är väldigt tävlingssugen.

Trött kan man bli

Undrar om definitionen på ett lyckat pass är när man måste lägga sig på golvet i en kvart för att orka duscha efteråt?

I så fall var dagens pass lyckat.

Men jag hade ju hela dagen på mig så det vore väl synd annars. Jag fick in simning på morgonen, sedan en tur till Varberg och tillbaka och så sprang jag till Lindome och hem som grande finale. Vad håller man på med egentligen?

Nu är jag förhoppningsvis på väg mot järnformen. Dagens aktiviteter får toppa "det jobbigaste jag någonsin gjort"-listan i en månad i alla fall. Sedan lär de bli skoningslöst nerpetade.

Fotbollskväll

I förra inlägget spekulerade jag lite om Nordkoreas fotbollslag och doping. Hoppsan hejsan så åkte visst två av deras spelare fast i en kontroll under VM. Så kan det gå. Frågan om out-of-competition-test är dock fortfarande obesvarad.

Nu vi ändå är inne på fotboll så hörde jag att Sveriges förbundskapten Thomas Dennerby förklarade för Sportradion varför man inte tränar på straffar inför kvartsfinalen mot Australien, trots att just det mycket väl kan bli avgörande. Motiveringen var att det ändå var svårt att återskapa situationen med den press det innebär. Det låter jättekonstigt. Är inte poängen med träning att öva på specifika situationer så pass mycket att man sedan känner sig bekväm när man hamnar i dem på tävling? Om man ser höjdhoppare till exempel så har de alltid en rutin innan de ska hoppa. Det antar jag är något som skapar trygghet och gör det möjligt att fokusera på just själva hoppet och inte saker runtomkring som publiken på läktarna och hur avgörande just det hoppet är. Jag är ingen idrottspsykolog men med tanke på hur sällan fotbollsspelare ställs inför straffavgörande så borde det väl vara ännu viktigare att se till att alla känner sig trygga i situationen när man väl är där. Det är ju inte direkt så att det aldrig är någon som inte klarar pressen.

Så om jag nu ska fortsätta tippa fotbolls-VM så åker Sverige ut på straffar. Glöm inte var ni läste det först.

Det börjar dra ihop sig

Jag kollar på första etappen av Tour de France. Har bryggt kaffe och smörjt in benen med liniment för att ge lite extra cykelstämning här hemma. Hoppas på att få en glimt av sprint-SM i triathlon på SVT1 men än så länge är det bara dragkamp, submission wrestling och rugby. Vi får väl se. Har växlat lite med fotbolls-VM på fyran. Det mästerskapet började ju med en dopingskandal och jag funderar lite på hur tillgängliga nordkoreanska spelare är för out of competition-tester? Det kan man ju sitta och fundera på.

Nu är det i alla fall bara två veckor kvar av riktig träning innan Kalmar. Alltså inte så många långa, tunga pass kvar att göra. Sedan blir det dags att trappa ner lite, vila och försöka lita på att det mesta är gjort på bästa möjliga sätt. Det känns lite tråkigt att det är så lite kvar men samtidigt ska det bli skönt att få det avklarat. Det har varit många timmar och dagars tränande, planerande och funderande som har lett fram mot startlinjen och mållinjen den sjätte augusti. Det ska bli skönt att släppa det.

Nej, snart ut och springa ett par mil. Och så fundera på de sista pusselbitarna. Kommer min våtdräkt hålla? Är tävlingsdräkten för sunkig? Vilka simglasögon ska jag köpa? Ska jag köra Helsingborg Triathlon som genrep 24e juli? Kanske kanske kanske.