måndag 6 februari 2012

Hur ska man träna?

"Överträning kan resultera i allvarlig personskada eller dödsfall"


Tröskel. Maxpuls. Aerob bas. FTP. LSD. Överträning.

Efter att själv ha famlat i mörket lätt förvirrad bland alla begrepp och träningsideologier under några år har jag insett något på sistone. Ju mer man lär sig, desto mer inser man att vi inte vet och mycket av det som presenterats som sanningar är överdrifter eller rena myter. Värst är det på gymmen. Bilden ovan är ett lysande exempel. Folk tror att de ska dö om pulsen går upp. Istället sitter det lappar bredvid löpbandet om "fettförbränningszonen" under 65% av maxpuls. Resultatet blir att det står fullt med fullt friska människor och går (går!) på löpbanden. Man tränar tre gånger i veckan och oroar sig för överträning.

Kanske finns det ett mönster med vilka som är mest noga med att träna i precis rätt zoner, dricka speciellt utformade återhämtningsdrycker och ladda med kolhydrater och vätska efter alla konstens regler.

Dels den yppersta eliten med alla tänkbara resurser till att optimera och finjustera sin träning. De balanserar på en knivsegg där de hela tiden måste ligga på gränsen för att bli ännu bättre.

Dels nybörjare (i ganska vid mening) som kanske har ett mål på under två timmar på halvmaran, kanske lite snabbare, kanske långsammare. Vi som i princip bara behöver ställa ut skorna för att bli bättre. Krånglar vi inte till det lite grann ibland?

Ett problem för motionärer är att när man ska styra sin träning så har man trubbiga verktyg och liten förståelse för hur kroppen fungerar. Man kanske tränar med pulsklocka men använder 220 – ålder eller någon annan formel för att räkna ut sin maxpuls och och sedan använder man det för att styra belastningen under ett spinningpass i en varm, fuktig lokal där pulsen på grund av värme och vätskeförlust genast sticker iväg uppåt. Då blir det pannkaka av alltihop. Inte så att träningen blir värdelös, men man tränar förmodligen inte det man tror att man tränar. Och vad är då poängen med pulsklockan?

Anledningen till att jag skriver det här inlägget är inte att ge någon lektion i fysiologi/träningslära. Det är jag absolut inte kvalificerad till utan då hänvisar jag hellre till de som verkligen vet vad de pratar om, till exempel:

  • Mikael Flockhart – idrottsfysiolog på GIH och elitcyklist som skriver både praktiskt och teoretiskt om träning och fysiologi på sin blogg. Mycket läsvärd.

  • Fysiopodden – en podcast och blogg som några sjukgymnaststudenter ligger bakom. De brukar ta upp olika frågeställningar och företeelser genom att se över forskningsläget, vilka studier som gjorts och vad de säger.
  • Träningslära.se har en liknande profil som Fysiopodden och drivs av en sjukgymnast och en kostvetare. Både Träningslära och Fysiopodden riktar sig kanske mer mot en allmänt träningsintresserad allmänhet med mer fokus på hälsa och mindre på prestation i en specifik sport.

Poängen jag vill komma till, och mitt försök att svara på frågan i rubriken, ligger i tre ganska enkla principer som jag tror man kommer väldigt långt på:
  • Kontinuitet
  • Specificitet
  • Variation och progression
Just de principerna tänkte jag spekulera lite kring i kommande inlägg.

Kommentara gärna. Har jag tagit mig vatten över huvudet? Eller är jag något på spåren?

3 kommentarer:

  1. Du är något på spåret.

    SvaraRadera
  2. Du är definitivt något på spåret. Det jobbiga är ofta att det upplevs som tråkigt och osexigt att poängtera att träning egentligen är väldigt enkelt när det kommer till kritan. Folk vill gärna ha komplicerade förklaringsmodeller och lite skruvade metoder, något som sticker i ut bruset typ. Men det finns definitivt en plats för folk som säger som det är istället för massa hittepå. Så ja, du är i min mening helt rätt ute.

    SvaraRadera
  3. Intressant!
    Jag fick en rolig kommentar häromdagen (anonym såklart) om att hjärtat inte pallar med hård träning i längden ;)
    http://ettdussinpannor.blogspot.com/2012/02/hjartat-orkar-inte-med-hard-traning.html

    SvaraRadera