Sauk

Senaste numret av Göteborgsvarvets egna tidning (med det fyndiga namnet "Varvet") hade en intervju med Stefan Sauk. Han far, enligt journalisten, ut i en monolog (oväntat) mot "dyra cykeltights" och reflexvästar. "Är det mellis?" Ett självbelåtet skratt ekar mellan sidorna. Svenskar är rädda för allt. Reflexväst i löparspåret? Fånigt och onödigt tycker Sauk. Vad han tycker om reflexväst på vägen till löparspåret får vi inte veta.

Sauk själv kör cargobyxor och Arc'teryx-jacka. Säkert en jättebra jacka men kanske lite varm att springa i. Sen kostar den väl en 3000 spänn också. Lite dyrare än ett par tights.

Av någon anledning tycker många det är löjligt att klä sig i kläder som är gjorda för ändamålet. När bilister tutar och prejar cyklister verkar problemet vara lika delar kläderna som att de är i vägen. Löpartightsen har vi varit inne på. Och gud nåde den som simmar i Speedos.

Naturligtvis mycket bättre att använda otympliga och opraktiska kläder istället. Inte alls fånigt och fåfängt. Manligt, snarare.

Jag vill uppmana alla att istället stå för sin bula. Omfamna tightsen och låt steget löpa fritt. Jag har en gång varit en av er, men sedan mina ben för första gången blev svepta i den tighta lycrans ömma omfamning vill de inte ha något annat. Jag förstår dem.

(Är man sugen på att få lite mer av Stefan Sauks ego i full blom så kan man kolla här.)

Simtest igen

Idag var det dags för mitt 400 meters simtest igen. Den minnesgoda läsaren minns 7:15 och 6:52. Nu 6:36. Det tar sig!

Man ska också betänka att tiden slogs i vild kamp med diverse andra medsimmare i Valhallabadets "fartbana" en vardagskväll vid sjutiden. De flesta simsätt var representerade. Bröstsim, ryggsim, dubbelrygg, bland annat. Någon höll på att simma ner till botten och upp igen. Elva personer trängdes i "fartbanan". I motionssimsbanorna bredvid (två) hade åtta bröstsimmare det lugnt och skönt. Flera stycken i de banorna simmade snabbare än vissa i fartbanan... Men det kanske är lite prestige i det hela. Precis som de som ökar farten när man försöker simma om. Trött man blir. Och det kan man ju bli ändå.

Lästips.

Nytt rekord...

...i träningstimmar har slagits i april. Och då är det ändå flera dagar kvar. Om en kvart är jag uppe i 2000 minuter. 1890 minuter var annars rekordet från juli förra året. Det är i alla fall på rätt väg. Kalmar närmar sig med stormsteg och då lär varenda minut räknas.

Ökar långsamt längden på cykelpassen. Nu uppe i 3:40 och det kändes grymt bra i söndags. Körde solo på förmiddagen till Bollebygd via Hällingsjö och därifrån upp till Hindås. Vek sedan av i Landvetter och tog Härkeshultvägen till Jonsered och därefter hem. Drack bara sportdryck utan energi och det kändes riktigt bra hela vägen tyckte jag. Nu blir det fyra timmar + nästa gång och så fortsätter jag så och hinner förhoppningsvis få in ett par pass uppåt sex timmar innan det är dags för Kalmar.

Körde också lagtempo med Triathon Väst i onsdags förra veckan. Grymt kul körning och helt nytt för mig som nästan enbart tränat själv så när jobb och annat tillåter så ska jag försöka vara med på så många sådana pass som jag kan i sommar. Har fått lite extra motivation av några gemensamma arrangemang jag har varit med på senaste veckorna. Simträningen med Kristine Persson, cykel och kostföreläsning med Oscar Olsson och så lagtempo då. Det är kanske inte så dumt att frångå mitt motto "själv är bäste dräng" ibland. Ska lägga det på minnet.

Påskdagen, förmiddag

Någonstans i Sverige.

Farväl

Mina New Balance 904 har nu gjort sitt. De har funnits med mig sen Stockholm Marathon 2009 och har hunnit med diverse halvmaror, triathlons och ett antal mil på vägarna sedan dess. Ibland har vårt förhållande varit ansträngt och när jag har vurpat har jag varit lite orättvis och gnällt på den släta sulan men oftast har vi trivts bra ihop. Fast på sistone har de börjat kännas mer och mer sladdriga och till slut var det dags att inse att de nog gjort sitt. Nu blir det hundpromenader och vardagsslitande istället för långpass och tröskelintervaller.

Istället dags att plocka upp mina Asics DS Sky Speed ur lådan. De är lite tyngre (326 mot 290 gram säger köksvågen), faktiskt lite mer än mina gamla DS Trainers också, men de känns ändå ganska lätta och smidiga på foten. Det ska nog bli bra det här. Jag tycker de är rätt snygga också.

Massage

Idag har jag vilat. Och fått massage. Det var två år sedan sist jag var och fick massage, vi hade en massör som kom till jobbet då som man kunde gå till väldigt billigt. Jag var där två gånger och det var riktigt smärtsamt när hon gav sig på mina stumma vader. Men det värsta var en variant där hon satte in armbågen i min höft och la all sin kroppsvikt på. Det kändes kan jag säga, men gjorde nog nytta hoppas jag. Dagens massage var lite mer skonsam. Höger vad och framsidan på låren var lite stela så där kändes det men inte alls lika illa som förra gången. Men det behöver kanske inte göra ont för att det ska vara bra. Dessutom kan det ju vara skönt att inte gå och våndas inför besöket. Det blir nog fler gånger.

Krämpor

Simskola igår var det ja. Har inte varit på något pass med Triathlon Väst sen crawlskolan hösten 2009 men lyckades till slut dra mig dit. Igår så höll Kristine Persson i först en liten genomgång med tips och lite övningar. Sen så var det dags att simma. Och det gick väl sådär. Det var ruggigt mycket folk och trångt i banorna, kom aldrig in i det riktigt. Simmade på lite. Kände också att jag fick lite ont i höger axel så efter en timme och inte särskilt mycket simmat la jag ner och åkte hem. Lite tips tar jag med mig i alla fall.

Jag vaknade till tidigt idag på morgonen och hade vansinnigt ont i axeln/skuldran. Vilken sida jag än låg på gjorde det ont. Gick upp till slut och tog ett par värktabletter. Hade också ett sånt där Vulkan-skydd för axeln som vi hittade bakom ett skåp när vi flyttade in i lägenheten så jag tog på mig det också. Det blev väl bättre under dan i alla fall. Jag har också listat ut hur jag skadat mig. Kanske tog i lite för mycket när jag var i skogen med Amy (hunden) och kastade leksaker igår...

Eftersom jag inte tyckte att jag redan hade ont nog så gav jag mig ut och sprang 7x5 min tröskel i terräng också. I mina tunna racing flats. Någon gång får man ju testa vad hälsenan tål. Det kändes väl helt ok men inte fantastiskt efteråt. Tröttsamt.

Grisigt

Jag syftar inte på känslan jag fick uppleva på lördagens långpass runt Horred och Ullared, när vinden ligger på från fälten som bönderna precis vräkt svingödsel över. Det är en helt annan form av svineri. Nej, idag var det dags igen för Delsjömasten. Morgonens ösregn fick mig att överväga trainern men det lättade lite så jag gav mig ut ändå. Det regnade ju förra gången också så det börjar bli en tradition.

Körde första vändan upp på stora klingan och sen var det dags att betala räkningen på de andra vändorna. Benen var en smula möra sista gången upp. Hela jag var mör om jag ska vara ärlig. Men det är väl lite av poängen. Hoppas det ger resultat. Det vore väl märkligt annars.

Tröstar mig med kaffe, våfflor och Curb your Enthusiasm i soffan. Ikväll blir det simskola med Triathlon Väst.

Anmäld

Jag fick anmälningen till Kalmar i 31-årspresent av Pernillas familj med hälsningen "vi vill se dig plågas". Och jag som alltid är så snäll...

Men det var lysande tycker jag. Samtidigt som det nu verkligen inte finns någon återvändo. Nu är det på riktigt.

Tror jag ska ut och cykla lite...

King of the hill

Körde idag tre gånger uppför "Bergakungentempot", alltså backen från Delsjövägen upp till masten längst upp vid Brudarebacken. 99 höjdmeter och 2,6 kilometer. Målet var att ligga strax under tröskeln och få lite styrka på köpet. Det funkade hyfsat tycker jag, körde kontrollerat fram till den allra sista backen upp till masten då det brantar på ordentligt. Fick lägga i lättaste växeln (39/23) jag hade och stå upp för att komma upp. Så klena ben har jag. Körde så tre gånger, den fjärde vändan blev inställd eftersom det började bli lite väl mycket misär att åka ner i ösregnet med fötter som isbitar. Så det var inte alls för att jag var trött. Absolut inte.

Ska testa någon gång att maxa uppför och se hur det går. Själva tävlingen Bergakungentempot är väl inte förrän i höst så jag får ta det på egen hand någon lämplig dag. Idag gick det på 6:40 ungefär men det var ju som sagt inte någon maxning och dessutom med skärmar och fulla vattenflaskor för att få det lite extra tungt. Ner mot fem minuter känns som en vettig tid. Hur fan nu det ska gå till. Det får väl bli antingen att träna eller att gå ner sisådär 10 kg. 65 kg hade jag nog kunnat släpa upp utan problem.

Löpare igen

Fredagsfirade med tolv kilometer runt Delsjön. Hälsenan tolerant om än inte kurant. Bra nog, är inte knusslig.

Underbart att de gamla slingorna är löpbara igen istället för istäckta och livsfarliga. Varvet runt Delsjön på c:a 7,5 inbjuder till alla möjliga övningar - lagom för snabbdistans, 7x1000 eller varför inte köra hårt i backarna och få ett tufft back/fartlekspass. En kvarts löpning från dörren är perfekt uppvärmning.

Idag dock lugn distans. Körde upplägget "spring nio, gå en" som tipsades om i senaste Runners World. Kändes som en bra idé för att vara lite snäll mot senan (även om den inte förtjänar det). Funderar på det upplägget på IM-maran så kanske man undviker den fruktade väggen. Här en youtube-klassiker om någon undrade hur väggen ser ut och varför man vill undvika den: